Milslånga stränder som du delar med en handfull andra, fantastisk dykning, lummig grönska och i princip orörda miljöer. Ett av världens fattigaste länder har potential till blomstrande turism enligt White Pearl Resorts ägare i Moçambique som satsat på att bygga ett av landets lyxigaste resort.
Mocambique räknas som ett av världens fattigaste länder. Till stor del försörjer man sig på jordbruk och analfabetismen är utbredd. Landet har med andra ord stora utmaningar och det gäller även turismen trots att landet har enorm potential med sin orörda natur. Huvudstaden Maputo öppnar så sakteliga upp för turism och några mindre turistanläggningar har börjat byggas men det är fortfarande svårt att bedöma effekterna av det. De turister som kommer till Moçambique bor oftast i självhushåll eller är backpackers.
Moçambique är en vid Indiska oceanen
Desto mer intressant är det därför att det satsas på lyxturism. 2011 öppnade White Pearl Resorts upp dörrarna till sin femstjärniga lyxresort, ägaren är från Moçambique och platsen är den bästa tänkbara – stränderna är orörda och milsvida och sträcker sig ända till Sydafrikas gräns. De totalt 22 villorna ligger inbäddade i grönskande berg med utsikt över havet. Resorten är uppbyggd i nära samklang med naturen där ekosystemen runt omkring skyddas. Djurlivet är rikt både på land och i havet. Över 400 fjärilsarter trivs i de omkringliggande bergen och korallerna växer sig starka i vattnet och bjuder på magisk dykning. Under vinterhalvåret kan du se delfiner och jättemantor. Det här är helt enkelt en pärla vid Indiska oceanen.
Fyrhjulsdrift genom sanddynerna
Det är däremot inte helt enkelt att ta sig hit. Vi beställer transport från flygplatsen i Maputo och möts av en safarijeep. Den nyasfalterade vägen skär genom Maputo elephant reserve, ett relativt nytt reservat som etablerats med hopp om att kunna satsa på safari framöver och snart svänger vi av på en liten grusväg – några skyltar finns inte. Mot slutet börjar vi fråga oss vart vi faktiskt är på väg. Vägen övergår till sand och träden hänger över oss och skapar en tunnel som slutligen leder fram till vackra White Pearl Resort.
Lobbyn är ljus och inredd med ljusblå detaljer och trä målat i vitt som samspelar fint med omgivningarna. Villorna följer samma stil och det skapar ett behagligt helhetsintryck. Anläggningen ser stor ut men är liten och intim. Det är det som är magin här. Inga flyg skär genom himlen, knappt några båtar stör och det enda ljus man ser kvällstid är från stjärnorna.
Stöttar lokala byar
Det är inte heller någon större risk att det kommer att byggas fler hotell i närheten. Det är för komplicerat med både infrastruktur och logistik. Lokalbefolkningen har varit till stor hjälp under byggnationen där folk gick man ur huse för att bära glas över de sandiga vägarna. Det var enda sättet att få hit fönster och större glaspartier. Kanske är det därför det känns som White Pearl Resort har en speciell värme och själ.
Den lugnar och får dig att känna dig hemma, ompysslad på ett exklusivt sätt. Personalen är till största del från de omkringliggande byarna och kanske är det ett skäl till den genuina känslan. Även om personalen inte har regelrätt utbildning tar de hand om oss gäster med både diskretion och vänliga leenden. Ungefär 120 personer jobbar på hotellet. Här finns ingen möjlighet att ringa in en snickare, målare eller rörmokare. Alla är anställda av hotellet vilket gör hotellpersonalen till en ganska brokig samling yrken.
Gediget utbud av aktiviteter
Hotellet tar också stort ansvar för att köpa in så mycket som möjligt från lokala producenter för att gynna byarna runt omkring. Men när cykeln jag lånar för att cykla längs med havet går sönder krävs reservdelar från Johannesburg, den finns inte här i Moçambique. I övrigt saknas inget. Villan vi bor i har utsikt över oändligt hav och vågornas brus vaggar oss behagligt till sömns varje kväll. Tur det, eftersom vi varje morgon klockan 06 inleder dagen med bootcamp med tränaren Basilio som står redo på stranden innan solen blivit alltför varm.
Aktiviteter finns det gott om. Vi testar hästridning men snorklingen är den som ger mest intryck. Bara att ta sig ut till lugnare vatten kräver en hel del kunskap av den som kör motorbåten. Vi kastas mellan vågorna innan vi till sist tar oss förbi dyningarna till ett stökigt hav. Besättningen ser till att vi sitter stadigt i båten och vår guide Jaquie Eleca tar väl hand om oss i vågorna. Hon vet precis vad vi bör fästa ögonen på och vi simmar försiktigt efter henne. Tyvärr har de femtiotalet delfiner som siktades dagen innan simmat iväg. Men här, precis utanför resorten finns ett stort marint naturskyddsområde som gör att fiskarna får simma ifred, kommersiellt fiske är förbjudet i bukten.
Besök i omgivningarna
Resorten är som sagt en skyddad pärla, långt från massturism och från det mer autentiska Mocambique. Därför tar vi oss ut i omgivningarna för att besöka byarna runt omkring. Vi stannar till vid den lilla hantverksmarknaden vid Ponta Malongane, eller Malongane som lokalbefolkningen helst säger.
Vår guide påstår att den är turistig och syftar till att sydafrikaner tar sig hit över gränsen under storhelgerna runt jul och nyår. Köerna brukar ringla sig långa vid gränsen från Sydafrika även sommartid eftersom temperaturerna är betydligt mer behagliga här när kylan sveper över grannlandet. Men de flesta stannar vid mer exploaterade Ponta do Ouro som bara ligger en dryg mil från gränsen, snarare än vid lilla Malongane. Vill du så kan du ta strandvägen från Malongane till mer exploaterade Ponta do Ouro, en sträcka på cirka sex kilometer. Som behållning får du breda, orörda stränder.
Turism närmast sydafrikanska gränsen
De små butikerna med trästatyer, färgglada kläder och armband bekräftar kanske mest definitionen av ”turistigt”. Allt är handgjort och vi köper handsnidade träfiskar men de restauranger som ligger här, intill insjön Lake Sugi är snarare charmiga än turistiga med skyltar textade för hand och restauranger som lockar med peri-perikyckling och färska, grillade jätteräkor. Vi tar oss vidare till Zitundo, en närliggande by som ger en mer autentisk känsla.
Fattigdomen är svår och kontrasten blir skarp när vi tar oss tillbaka till White Pearl Resort. Vi intar middagen på stranden, och precis som alla dagar blir vi bjudna på fräsch och sund mat, oftast med fisk som bas. Vi tittar ut över mångatan och njuter av tystnaden. Det här är verkligen kontrasternas land. Och just därför så värt att besöka Moçambique.
Fakta, White Pearl Resort
Kort om hotellet: Hotellet öppnade 2011 och har totalt 22 villor som ligger inbäddade i grönska, samtliga med utsikt över havet och med egen pool.
Att göra: Resorten anordnar flera olika aktiviteter. Från bootcamp till hästridning vid strandkanten till snorkling och dykning samt utflykter både till Krugerparken och till lokala byar.
Glöm inte: att ta med kontanter, få restauranger och butiker tar kort.
Ta sig hit: Du kan förbeställa transport till hotellet från Maputos flygplats, antingen med helikopter eller jeep. Du kan också ta dig från Sydafrika med bil via gränsen vid Kosi Bay.
Bäst tid att åka: Vintertid är det varmast i Moçambique men även sommartid är temperaturerna milda och vindarna ljumma tack vare Indiska oceanen.
Här har vi samlat samtliga artiklar om Moçambique.
Foto: Lina Skandevall samt press
