Förväntningarna är höga på vad Oman har att erbjuda som destination. Det är första gången jag besöker landet, och för att citera några av mina vänner som besökt landet tidigare: ”Du kommer att bli kär i Oman, landet är fantastiskt”, ”Vänligheten hos det omanska folket är överväldigande” samt ”Landet har ett fantastiskt landskap och extremt bra mat”. ”Du ska upp i bergen” säger en av mina vänner, nästa säger att jag måste ut i öknen medan ytterligare några påtalar kusten och skatterna i Muscat som jag inte får missa. Det är med dessa referenser från vänner som jag en tidig morgon landar i Muscat på den nya internationella flygplatsen.
Nizwa Fort och souq i Oman
Min guide Saqr från Elite Travel & Tourism möter mig med ett leende på Muskats flygplats och säger vänligt ”Welcome to Oman”. Efter att han tagit hand om mina väskor sätter vi oss i bilen på väg mot Nizwa. På väg ut ur Muskat frågar Saqr mig försynt om allt är bra. Ja, blir mitt spontana svar, följt av tillägget att Oman inte alls är som jag föreställt mig. Allt är så rent, det finns inget skräp längs gatorna och alla bilar skiner. Saqr berättar då för mig att man kan få ganska höga böter i Oman om man har en smutsig bil.
Längs vår färd till Nizwa åker vi genom ett landskap som gör mig förstummad. Så otroligt vackert, och då är jag inte ens medveten om vad mera landet har att erbjuda.
Som en drottning står hon där
Framme i Nizwa reser staden sig likt en drottning, med fortet och minareten i bakgrunden. Lite måste jag le när jag möts av två kanoner vid fortets ingång. När jag studerar den ena närmare ser jag nämligen att den är tillverkad i Sverige. Att kliva in i Nizwa Fort är att känna historiens vingslag. Lite har naturligtvis förändrats under dessa hundratals år men andan finns där. Och den är påtaglig. Nizwa är också känt för sin marknad, en så kallad souq.
Här finns allt du kan önska dig i form av kryddor och grönsaker, inte minst dadlar. På utvalda dagar finns det även en livlig djurmarknad här. Vad jag slås av när jag går runt på marknaden är ödmjukheten hos butiksinnehavarna och deras personal. Det är ingen som skriker kom hit, kom hit, billigt, billigt utan jag får vara ostörd. Önskar jag uppmärksamhet är någon snabbt på plats för att hjälpa mig.
Upp i bergen i Oman
Vi lämnar Nizwa bakom oss och beger oss upp i bergen. På vägen upp gör vi ett stopp vid Birkat Al Mauz som är så bedårande vackert att jag nästan fäller en tår. Ruinerna från gamla Birkat Al Mauz klättrar upp längs berget och nere i dalen frodas inte bara grönskan utan även den nya staden. Kontrasterna mellan gammalt och nytt, mellan grönska och ruiner med bergen i bakgrunden, gör allt så obeskrivligt vackert.
Som sagt, vi ska upp i bergen, högt upp till och med. Så högt upp att det slår lock för öronen. För det är nämligen på över 2000 meters höjd över havsytan som mitt hem för natten är beläget.
Läs om de två fantastiska hotell i Al Hajar-bergen som besöktes, Anantara och Alila
Den omanska givmildheten
Det är tidig morgon när Saqr hämtar upp mig. Vi frågar varandra på ett korrekt sätt om det sovits gott och sätter oss därefter i bilen. Saqr berättar att han stiger upp vid fyra varje morgon för att göra sig redo för dagen och för att gå till den närmsta moskén för att be. Han berättar att han ber fem gånger om dagen. Under vår färd till Wadi Bani Habib pratar vi mycket om den omanska kulturen och hur man lever i landet. Det är intressant att vi är så lika men ändå så olika.
Vi gör ett stopp vid Wadi Bani Habib och jag beundrar utsikten. Detta var en gång en bergsby men den är nu övergiven.
Saqr står och konverserar med en bekant under tiden jag tar en promenad och återigen känner jag historiens vingslag. Väl tillbaka säger jag till Saqr “Nu får ni sluta prata för nu vill jag åka och dricka en kopp kaffe. Saqrs bekant tittar på mig och frågar “Dricker du arabiskt kaffe?” Innan jag hinner svara har han dukat fram kaffe och dadlar till oss.
Aldrig har en kopp kaffe smakat så gott. Efter en stund tackar vi för oss och sätter oss i bilen för att köra vidare. “Du förstår, Susanne”, säger Saqr, “det omanska folket är kända för sin givmildhet. Om du exempelvis skulle stanna vid ett hus och fråga efter vägen och de äter middag, bli inte förvånad om du bli inbjuden och serverad en oförglömlig måltid.”
Från bergen till öknen i Oman
Det är tidig morgon och den svala luften är påtaglig. Saqr är punktlig och som vanligt utbyter vi fraserna om huruvida man haft en god natts sömn. På vägen ut till Wahiba Sands stannar vi till i gamla Ibra City. Den gamla staden är nästan som en spökstad med sina ruiner, lite skrämmande och på samma gång fascinerande. Det är som om livet tog slut här för femtio år sedan och alla lämnade. Några hus har blivit uppbygda och några få barn leker på en av vägarna mellan ruinerna. Känslan är häftig att besöka den gamla staden Ibra.
Men det är också lite kusligt. Tankarna tar mig tillbaka till District Six utanför Kapstaden. Skillnaden är att här i gamla Ibra finns husen kvar. Och invånarna i de båda orterna flyttade av helt olika anledningar.
Som två barn på julafton
Under vår resa till Wahiba Sands i den omanska öknen stannar vi till vid Wadi Bani Khalid som är en oas mitt ute på ökenvidderna. Omgiven av höga, massiva berg finns denna lagun med sitt turkosa vatten. Jag blir helt tagen och undrar vad mer Oman har att visa mig. En lagun mitt i öknen, där omgivningen är så otroligt vacker att till och med Van Gogh hade haft svårt att ge motivet rättvisa.
I Wahiba Sands blir vi välkomnade av en kylig bris och en magisk solnedgång. Jag lockar fram barnet i Saqr och säger “Visa nu mig hur man kör i öknen över sanddynerna”. Det skulle jag inte ha sagt, för oj vad han körde, sanden sprutade om vår 4×4-jeep – och som vi skrattade! Vi var som två barn på självaste julafton och bäst av allt, här finns inga poliser, än mindre fartkameror, vilket nog var tur.
Från öknen till Omanbukten och dess kristallklara vatten
På vår väg från öknen in till Muscat får jag och Saqr en hel del tid att samtala och jag frågar försynt om detta med kvinnorna som bär burka. “Susanne, det är inget jag tycker om och det är inget som de riktiga omanska kvinnorna ska bära. Detta är något som muslimerna från vissa av våra grannländer fört med sig in i Oman. Men ingenstans i Koranen står det att en kvinna ska täcka sitt ansikte, det är ett idiotiskt påhitt. En kvinna bör dölja sitt hår och vara propert klädd, det är vår kultur.”
För första gången märker jag hur min guide blir upprörd och plötsligt saktar han in bilen och nickar försiktigt åt min sida och säger “Titta där” och pekar mot en människa vid vägkanten. Mycket riktigt, där står en kvinna – eller är det en man? Vem kan avgöra det när man inte kan se ansiktet? Vi fortsätter vårt samtal om kvinnor och män och trots att vi är olika är vi ändå väldigt lika i vårt synsätt. Allt handlar till slut om respekt och medmänsklighet.
Vår färd går längs kusten och utsikten är fängslande vacker över den omanska bukten. Då och då saktar vi in för några getter som promenerar på vägen, eller en och annan kamel som passerar längs den. Byarna vi passerar är små och pittoreska och efter några timmars körande närmar vi oss Muskat.
Staden Muscat
Jag får höra innan jag reser till Oman att jag måste besöka Muttrah Souq. En souq är en handelsplats och det är lätt att tro att dessa är turistfällor. Så är inte fallet, detta är en plats där omanier inhandlar sina kryddor, kläder och guld, allt presenterat i små enkla butiker. Dessa ser faktiskt inte mycket ut för världen. Letar du efter en handgjord khanjar, det vill säga en typisk omansk dolk, så är det här du hittar den.
Besöket i Sultan Qaboos Grand Mosque är slående. Hela moskén med dess omgivningar är så bedårande vacker. Huvudminareten med sina fyra omgivande mindre minareter ramar in hela moskén och utanför finns fantastiska trädgårdar med en oändlig mängd blommor. Inne i själva moskén är arkitekturen häpnadsväckande. Bönerummet för männen är av förklarliga skäl större, då männen enligt tradition bör uppsöka en moské för att be. Kvinnor kan däremot be i hemmet. Inne i själva bönerummet för männen kan över 6 000 män be samtidigt och hela moskén tar över 20 000 personer vid en bön. En fjorton meter lång kristallkrona som innehåller över 600 000 kristaller och väger över åtta ton pryder salen.
Hade då mina vänner rätt när de sade att jag kommer att bli kär i Oman, att landet är fantastiskt, att vänligheten från det omanska folket är överväldigande och att Oman har ett fantastiskt landskap och extremt bra mat? Svaret är väldigt enkelt – ja, de hade fullkomligt rätt.
Här har vi samlat samtliga artiklar om Oman.
Här hittar du också massor av information gällande Oman.
Foto: Susanne Nilsson
