Nippon, soluppgångens land med sin mytomspunna historia, är särdeles spännande att besöka. Landet är på många sätt fortfarande en egen värld. Japan genomsyras av en genuin artighet och vänlighet. Här är det ordning på sakerna. Till och med de högteknologiska toaletterna är spännande att utforska. Man har nu börjat välkomna västerlänningar och speciellt vi svenskar verkar vara både populära och väl omtyckta. Kanske är vi ändå inte så olika trots allt.
Vi är nu fem timmar bort från vår slutdestination Nagoya. Det första som slår oss när vi går ner för landning på Chubu Centrair Airport, passerar genom den snabba och mycket effektiva passkontrollen och får vårt bagage, är hur skinande rent allting verkar vara. Det finns absolut inget som påminner om skräp på gatorna. Vägarnas asfalt verkar nyligen ha lagts och har en mattskimrande delikat och jämn yta. Vi har kommit till de centrala delarna av Japan i provinsen Mie. Allt andas i en kontemplativ rytm. Och den fortsätter under hela den tid vi befinner oss i landet.
Ett fyrverkeri av blomster i Nabano no Sato, Japan
Vårt första besök blir hos en oas av blommor i Nabano no Sato, Japan. På ringlande gångvägar trappas upplevelsen upp flera snäpp för varje station vi kommer till. Körsbärsträden lyser i starka färger. I växthusen prunkar allehanda blommor och växterna slåss om platserna. Från taken hänger massiva uppsättningar och tävlar om vår ögongunst. Det blir till en operett av gnistrande färger. Som grädde på moset är dofterna givetvis oslagbara. På kvällarna belyser man området och man kan beskåda alltsammans från en plattform högt uppe.
Den heliga Ise Junge
Tempeldag. Fridfull och lugnt. Vi besöker Ise Junge. En av de allra heligaste platserna i hela Japan välkomnar oss och vi får tillträde ända in i det allra heligaste rummet där normalt endast högsta potentater och kungafamiljer har access. En sakral och högtidlig stämning råder bland det spartanskt enkla möblemanget. Fem fåtöljer och ett träbord. Det illgröna, lätt beska teet och de små logoprydda, söta minikakorna berättar att vi fått tillträde till gudarnas rum. Inte ens en bråkdel av de inbjudna får avnjuta denna testund och vi känner oss enormt privilegierade. I samband med detta får vi bevittna en föreställning av historiskt snitt.
Klädkoden hos oss besökare är strikt. Kostym och slips anbefalles och strängt fotograferingsförbud råder. När vi dessutom får komma in på borggården för att buga inför huset där ingen kommer in, blir stämningen än mer högtidlig. Två klapp i händerna och en vördnadsfull bugning avslutas med en klapp i händerna. Vår japanska guide kan inte tro vad som hänt och är helt klart tagen av stundens allvar.
Lite annorlunda golf
I Japan tillämpar man golfen på ett lite speciellt sätt. Man spelar sina första nio hål, följt av en rejäl lunch på minst en timme. Därefter spelar man de avslutande nio hålen. Däremellan finns kiosker utplacerade på vart tredje eller fjärde hål där man kan ta en liten paus, kanske unna sig något mer att dricka och äta. Om man nu var lite sugen efter lunchen. En del banor använder sig av fjärrstyrda golfbilar. Det gör att man lugnt och ledigt kan gå banan utan att släpa på vagnar.
Det är så finurligt ordnat att bilarna via nedgrävda kablar kan köras på vägarna utan chaufför. Bara en liten fjärrkontroll behövs och golfbilarna stannar alltid i närheten av green, så det är ingen fara att de försvinner iväg utan kontroll. Caddies finns om man vill ha, inte alltid utbildade till att läsa greener och hjälpa till med klubbval, men väl behjälpliga med att hämta klubbor, kratta bunkrar och ha en allmänt trevlig inställning.
Alla banor har sin egen charm
Även om det kan finnas en språkbarriär mellan spelare och caddie så kan händerna och en ambition till dialog alltid ge en hygglig översättning. Vi besöker fem banor i Mie Prefecture (provins), Tsu Country Club, Cocopa som disponerar tre artonhålsbanor, Ise Country Club, Kashikojima som samarbetar med hotellet Prime Resort, en anläggning i spansk stil förvånande nog med vackra vyer, samt Nemu Golf Club. I och med att det är Bermudagräs som fortfarande ligger i vinterdvala så är oftast fairways klädda i en varm gulbeige nyans. Dock är de fullt spelbara och i bra kondition. Deras färg genererar många vackra färgkombinationer. Man ser på sina håll en del körsbärsträd blomma redan.
Vi får veta att det finns två olika blomningsperioder för körsbärsträd. Alla banor har sin egen charm, är välskötta och tekniskt utmanande. Dock blir Nemu Golf med sitt läge nära havet en favorit efter ett mycket tight målfoto. Nemu har även ett närbeläget hotell med smakfull inredning och enormt sköna sängar. Via panoramafönstren ser vi ut över ett skärgårdslandskap som påminner mycket om vårt eget. Banorna vi besöker har generellt ofta höga teeboxar, fairways i dalgångarna och greenerna är även de upphöjda. Japanerna älskar sin golf och ståtar med totalt 2200 banor samt 5200 driving ranges. Ungefär var tionde japan spelar golf, så någonstans mellan 10-12 miljoner räknar man med är utövare.
Kvinnliga ostrondykare i Ama Hut
Ett besök hos Ama Hut i Japan piggar definitivt upp. Det är en urgammal tradition med de kvinnliga ostrondykarna. Inte bara ostron fiskas upp, utan även hummer, musslor och sniglar, allt beroende på säsongen Dykarna tar sig ner till tio meters djup och håller sig nere någon minut innan det är dags för uppfärd. Vi bjuds på de färskaste skaldjur som överhuvudtaget kan uppbådas. Att tillaga hummer innebär normalt att man häller ner densamma i kokande vatten. Här sticker man helt sonika spett igenom humrarna och lägger dem på grillen.
De blir sedan skalade och sannerligen är det den färskaste hummer vi någonsin smakat. Efter maten klär man upp oss i något som liknar påskkärringutstyrsel och fnittrar hysteriskt när vi trycker på oss våra hucklen. Man får bjuda på sig själv i vissa situationer!
Dinera på Toba View Hotel Hanashinju
Vi kämpar oss igenom en trettonrätters middag på Toba View Hotel Hanashinju. De låga borden, nästan vidrörande golvet, gör oss lätt stela skandinaver tvungna att då och då resa oss för en snabb bensträckare. Vi får för en stund chefskocken att göra oss sällskap och han berättar engagerat om sina skapelser. Fisk är genomgående, men där finns även wagyubiff som vi snabbt kokar i smakrik buljong i små skålar. Hela tiden kommer nya rätter elegant stiliserade fram på bordet.
Ett myller av te, öl och vinsorter ramlar in med jämna mellanrum. Saken, det japanska risbrännvinet, flödar som vanligt obehindrat och passar förvånansvärt bra tillsammans med den ljusa och lätta ölen. Vid en annan middag framför chefskocken en show vid teriyakihällen. Det är ingen show à la Las Vegas med kastade knivar och eldsprutande innehåll, utan mer av en lågmäld men kontrollerad historia. Vår kock behandlar råvarorna med stor och innerlig kärlek. Varje snittyta har sin mening.
Imponerade mat
Den långa och förmodligen maximalt skarpa kniven följer en egen rytm över stekhällen och kryddningen sker omsorgsfullt i en balett fram och tillbaka av utstuderad kunskap och märkbart långvarig träning. Det råder ingen tvekan om att kocken känner varje millimeter av stekhällen med dess varierande temperaturer. Allt sker inom en meters avstånd från oss. Man börjar med tre små delar av grönsaker. Ett sparrishuvud, ett par delar röd paprika och ett bambuskott. En såpass enkel anrättning är början på ett scenario av paraderande rätter. De bästa bitarna av tonfisken och wagyubiffen ligger till sig eller får en extra hastig dust av hettan. Till detta serverar man en exklusiv sake, tillverkad i bara femhundra exemplar.
Den startar med en hetta som klingar av snabbt. En upplevelse av sällan skådat mått. Fanns det ett Nobelpris för denna kulinariska kunskap så är nomineringen självklar. Denna middag kommer jag aldrig att glömma. Med en stringens och smakrika små rätter som växer för varje leverans är vi i himmelriket redan efter rätt nummer fyra. Att försöka ge sig på att lämna dricks är lönlöst. Till att börja med är det helt fel etikett och kan till och med anses som en skymf.
Ett boende med touch på Oyado The Earth
Vi besöker ett litet designhotell med namnet Oyado The Earth i Japan. Hotellet är vinnare av World Luxury Hotel Awards och man kan lätt förstå varför. Endast arton rum håller man sig med, men här är verkligen ett ställe att fly från stress och vardag. Vägen dit går mot slutet på slingriga små vägar men det är väl värt mödan. The Earth ligger inbäddad i Nationalparken Ise-Shima som ett örnnäste högt upp på en klippa och har en sagolik och magnifik utsikt över Stilla Havet oavsett var på hotellet man befinner sig.
Hit kommer japanska popstjärnor och skådespelare när de behöver en fristad från sitt kändisskap. Avskalad minimalistisk design genomsyrar hela anläggningen och lugn råder. Här står gästen i första rummet i alla lägen. Efter en natt i Nagoya och ytterligare måltider är det dags att säga farväl till den lilla gruppen som numera går under namnet G4. Detta efter att inspekterat hotellet Shima Kanko där G7 i slutet av maj ska hålla sitt möte.
Sayonara för denna gång
Det har varit en första Japanresa som har gett mersmak och en längtan tillbaka till detta spännande land. Vi säger sayonara för denna gången. Bästa perioden att besöka landet är vår och höst, så det kan passa en svensk golfare som vill starta upp säsongen alternativt avsluta den med stil. För den som inte spelar golf finns förstås en hel uppsjö med andra aktiviteter att engagera sig i.
Här har vi samlat fler artiklar om golf.
För mer information:
www.cocopa.co.jp
www.miyakohotels.ne.jp
www.nemunosato.com
www.the-earth.in/en
www.tsu.co.jp
Foto: Peter Cordén
