Ingen mobiltäckning, inget internet, inga lyxhotell och ingen fine dining. Men desto mer av hisnande vacker natur, jordnära välkomnande människor och rustik vällagad husmanskost. Island är som allra vackrast när det är genuint och orört. Vi har besökt Västfjordarna på Island.
Ungefär så kan man sammanfatta våra underbara dagar uppe i den nordvästligaste delen av Island, i Västfjordarna långt borta från de upptrampade turiststråken. Vi styr kosan bort från lyx och bekvämligheter och ger oss ut på jordnära upptäcktsfärd i den sällan besökta men internationellt hyllade vildmarken på nordvästra Island.
Vi flyger bekvämt direkt Stockholm – Reykjavik med Icelandair, det enda bolaget med direktflyg mellan de två städerna. Eftersom det är två timmars tidsskillnad så landar vi klockan nio på morgonen på Keflaviks flygplats trots att flyget avgick klockan åtta. Det ger oss en hel dag att i sakta mak njuta av den bitvis hisnande vackra bilfärden. Detta i vår fyrhjulsdrivna hyrbil norrut mot Västfjordarna. Det inledande karga ”månlandskapet” i trakterna kring Reykjavik byts så småningom ut.
Detta mot höga berg med snöklädda toppar, vackra djupa fjordar och en iögonfallande, mustig, lågväxande grönska i underbara färgnyanser. Här och där betar islandshästar och får med små ulliga lamm utmed strandkanten, men det är långt mellan de små gårdarna. När vi närmar oss vårt dagsetappmål övergår vägen från asfalt till grus de sista kilometrarna.
Heydalur med vildmarkskaraktär i Västfjordarna
Nu har vi anlänt till gården Heydalur som Stella och hennes söner driver som ett enkelt country guesthouse. Det är en väl bevarad hemlighet längst in i en av de vackra fjordarna långt borta från allfartsvägarna, några mil innan den lilla regionhuvudstaden Ísafjörður. Här finns ingen täckning för vare sig mobiltelefoni eller internet. Här vi kan verkligen koppla bort all stress och njuta ohämmat av stillheten och det naturen har att erbjuda.
Detta familjära boende är av lämplig vildmarkskaraktär – rent, snyggt och charmigt men mycket enkelt. Vi inkvarteras i ett så kallat summerhouse som påminner om en liten fjällstuga. I Heydalur väntar en hel rad av härliga naturupplevelser. Här erbjuder ridning på islandshästar, kajakpaddling, fjällvandring, fiske i fjällsjö och bad i naturligt het källa med 39-gradigt vatten.
Het källa i sällskap med fjällrävsunge
På väg till källan får vi sällskap av Heydalurs tama fjällrävsunge, som likt en busig, silvergrå hundvalp försöker gnaga på allt som den kommer åt (med förkärlek för våra vandringspjäxor) och älskar att bli busad med. Vintertid kan man gå på tur i området, fjällvandra med snöskor eller fiska ute på sjöisen. huvudattraktionen är norrskenet som ofta bjuder på storslaget skådespel, speciellt på vintern.
Restaurangen håller en klass som med lätthet kan matcha ett betydligt elegantare boende. Maten är lagad med fantasi och omsorg. Detta med lokala råvaror som står i centrum, till exempel öring fångad i den egna fjällsjön och egenodlad blomkål och broccoli. På menyn hittar vi också lunnefågelbröst med en ljuvlig viltsmak. Kräsna gäster från olika länder utbyter gillande blickar i matsalen som är inredd i gårdens gamla lada med charmigt högt i tak och gemytlig atmosfär. Den lokala isländska ölen är god, och i samråd med tyska bordsgrannar korar vi Thule, med bra beska och fyllig arom, till vinnaren bland ölsorterna.
Frukosten är också en riktig fröjd och en härlig start på dagen. Varmt, nybakat bröd och egenfångad konjaksgravad öring är några av höjdpunkterna som dukas upp. Detta tillsammans med alla traditionella frukostalternativ, varav det allra mesta är hemlagat.
Ísafjördur och våffelpaus
Vår färd går vidare utmed det vackra fjordlandskapet mot den lilla regionhuvudstaden Ísafjörður. Här återvänder vi en kort stund till civilisationen, och tar in på stadens bästa hotell, Ísafjörður Hotel. Hotellet har också har en bra restaurang med fin utsikt över den vackra fjorden och de omgivande bergen. Denna lilla centralort med cirka 3000 innevånare lever till största delen av fiske och turism. Här finns faktiskt också en pytteliten flygplats som erbjuder inrikesflyg till och från Reykjavik.
Vi fortsätter utmed kusten och häpnar över fjordlandskapets skönhet. Hav, berg och växtlighet skiftar i så många vackra nyanser. Vi måste stanna gång på gång, kliva ur bilen och bara försöka ta in allt vi ser. Apropå växtligheten så ser vi nästan aldrig några träd, utan bara låg växtlighet. Någon vi möter på vår färd säger med typisk isländsk självironi: ”If you get lost in an Icelandic forest, stand up.”
Vi gör en liten fikapaus på Simbahöllin, ett underbart sött litet våffelcafé i utkanten av den lilla fiskebyn Þingeyri inne i Dýrafjörður. De belgiska våfflorna smakar himmelskt med var sin stor kopp varm choklad. Som underhållning njuter vi av den vackra utsikten över fjorden. Caféet anordnar även utflykter på islandshästar, och man kan också hyra mountain bikes. Men vi har andra planer och beger oss vidare. När vi klättrar över bergspasset på smala, slingriga grusvägar förstår vi plötsligt varför hyrbilsfirman insisterade på att vi skulle ha en fyrhjulsdriven bil – tack för det!
Västfjordarnas mäktiga vattenfall
Nästa anhalt är ett ofta fotograferat naturfenomen som även blivit en slags symbol för Västfjordarna, nämligen det mäktiga vattenfallet Dynjandi. Vi ser det på långt håll längst inne i nästa fjord, och det är inte bara ett vattenfall, utan en hel serie av stora, vackra vattenfall med en fallhöjd på hela 100 meter. Det blir en rejäl hajk uppför sidan av fallen. Menn vi belönas med en häftig närkontakt med det forsande vattnet och en milsvid utsikt.
Så är vi då framme vid Patreksfjörður, vår nästa anhalt, där vi checkar in på Fosshotel Westfjords. Detta är det lilla samhällets enda hotell, som håller bra klass för att vara så långt från allfartsvägarna. Vi hinner installera oss och ta en snabb dusch innan vi ger oss iväg till en spännande middagsupplevelse.
Kulinariska Heimsendi i Västfjordarna
Vi har fått ett tips som vi ser mycket fram emot att få uppleva. Längst bort i den lilla ortens industriområde ligger restaurangen Heimsendi som inte är så lätt att hitta med sin blygsamma skylt bland alla industribyggnader. Men kanske behöver de inte skylta så ivrigt, för till denna lilla mysiga restaurang hittar alla älskare av god och vällagad mat ändå. Maten är nästan onödigt god och snyggt upplagd, och smakar helt underbart! Vi avnjuter hummerrullader i sällskap med hemgravad lax, följt av ljuvligt god lokalt fångad torsk med rostad potatis, oliv- och tomatsalsa och parmesan – en mycket god kombination.
Överallt på Västfjordarna serveras rustik och rejäl mat, och så även här. Men på familjedrivna Heimsendi har man lagt ner mer omsorg än vanligt på smakfulla, eleganta presentationer. De noggrant utvalda, lokala och pinfärska råvarorna är också ytterst varsamt hanterade. Desserten blev trots allt höjdpunkten, i form av en chokladboll serverad med vackra tillbehör på ett avlångt fat. När vår servitris hällde varm kolasås ovanpå bollen smälte den ner och avslöjade sitt innehåll i form av två sorters underbart god glass. Jättegott och kul!
Fåglarnas paradis och den röda stranden
Dagen efter, vår sista i Västfjordarna, besöker vi två välkända sevärdheter. Látrabjarg är Islands västligaste punkt och Europas största fågelklippa, och på de höga klipporna trivs hundratusentals fåglar, utom räckhåll för boplundrande fjällrävar. Klipporna breder ut sig över en 14 kilometer lång sträcka, och den högsta punkten mäter hela 441 meter över havet. Det är en svindlande upplevelse, och överallt ser vi fåglar.
Här kan man bland annat se den för Island så typiska lunnefågeln. Även andra arter som havssula, sillgrissla och tordmule trivs på klipporna. Rauðisandur ligger inte långt från Látrabjarg, och precis som namnet antyder är det en lång vacker strand med rödaktig sand. Vägen hit är en smal, skumpig och väldigt slingrig grusväg, och vi är återigen djupt tacksamma för bilens fyrhjulsdrift. Men väl framme belönas vi med en ändlöst vacker vy över den tio kilometer långa stranden, där sandens röda färg kommer från pulvriserade kammusselskal.
Efter en skön bensträckare styr vi kosan mot färjan Baldur som ska ta oss en genväg över den stora Breidafjördur tillbaka mot Reykjavik. I huvudstaden spenderar vi vår sista natt på moderna, trevliga Fosshotel Reykjavik. Detta är Islands största hotell, med makalös utsikt över hela staden och havet från vårt bekväma rum på femtonde våningen. Från hotellet har vi gångavstånd till de centrala delarna av stan, och hinner med en skön promenad. Den största shoppinggatan i Reykjavik heter Laugavegur och är verkligen en lång väg, bekvämt bilfri. En av tvärgatorna är målad i regnbågens alla färger, och är ett minne från årets pride-parad i Reykjavik.
Den perfekta avslutningen på vår resa
Vi vill avsluta vår Islandsvistelse med en härligt kulinarisk middag. Men eftersom detta är en resa av vildmarkskaraktär långt från civilisationen kan vi ju inte dinera inne i stan. Efter fyrtiofem minuters bilfärd rakt ut i ödemarken kommer vi fram till den lilla kustpärlan Stokkseyri och restaurangen Fjöruborðið. Ryktet har nått oss om deras berömda skaldjur, och direkt när vi kommer innanför dörren till den lilla enkla, gemytliga restaurangen känner vi dofterna av deras hyllade, krämiga ”lobster soup”.
Ja, det är egentligen havskräftor och inte hummer, men vem bryr sig om den detaljen när det är så himmelskt gott. Det här är en av de godaste soppor vi någonsin inmundigat. Gästerna vid bordet bredvid undslipper sig diverse ”ååååhh” och ”aaahh” när de får in huvudrätten i form av vackra kopparpannor fyllda med stora havskräftstjärtar, små, fina potatisar, citronklyftor och i pannans botten en sagolik buljong av hemliga ingredienser, där vi ändå kan urskilja lite vitlök, smör och goda örter. Skålar med tillbehör i form av couscous och olika sallader ställs också fram. Till detta ett gott bröd att doppa i pannans buljong.
Menyn här består i stort sett bara av havskräftorna, men för den inbitne köttälskaren finns en fin lammfilé att tillgå. Alla gäster vi kan se här, och så även vi, beställer in deras trerätters hummermeny (havskräftor, som sagt), med den gudomliga soppan som förrätt, den generösa kopparpannan med kräftstjärtarna som huvudrätt, och avslutningsvis en bit hemlagad marängtårta, tiramisu, morotskaka eller chokladkaka. Trots att restaurangen är helt full, vilket vi får höra av bordsgrannarna att den i stort sett alltid är, så är servicen snabb, trevlig och varmt välkomnande.
Vår resa i Islands vildmark kunde inte ha fått ett bättre slut. Vi bilar tillbaka till Reykjavik nöjda och glada efter underbara dagar.
För mer information:
www.westfjords.is
www.icelandair.se
Här har vi samlat fler artiklar om Island.
Foto: Björn Waenerlund
