Walt Disneys ”Lejonkungen” har inspirerat människor världen över att åka till Serengeti på safari. Men det har också skapat en stor ökning av turister i parken. Vill man ha en mer intim safariupplevelse i Tanzania är de mer ”hemliga” parkerna Selous och Ruaha bättre val. Här hittar man också den perfekta balansen mellan bekvämlighet och vildmarksäventyr. Här hittar man också några av Asilias lodger som vi valt för vår Safari i Tanzania.
Vi är på väg ner för landning med inrikesplanet mitt i nationalparken Selous. Det lilla propellerplanet bär totalt tio passagerare, vilket innebär att det är fullsatt. Landningsbanan under oss är ett enda långt grusfält. Innan hjulen hinner slå i marken skymtar vi en nyfiken giraff vid sidan av landningsbanan. Det är nu påtagligt att vi är djupt inne i södra Tanzanias vildmarker. Det är bara fyrtio minuter sedan vi lämnade den trafiktäta och röriga storstaden Dar Es Salaam bakom oss. Ännu längre bort är vi från de stora mängderna av turistfyllda jeepar i Serengeti.
Vi är några stycken som kliver av och möts upp av våra respektive guider från olika lodger; de väntar på oss i sina jeepar. Jeeparna sticker sedan åt olika håll, och många av dem möter vi överhuvudtaget inte mer i parken under dagarna vi är där.
Selous är känt för sitt rika djurliv och sedan 1982 finns parken med på världsarvslistan. Detta garanterar att naturen i parken kommer att förbli orörd och att det finns en begränsning för hur mycket man får exploatera området för turism. Parken är hem för Afrikas största befolkning av vildhundar, och det är enbart här man kan skåda de blåskimrande gnuerna.
Aslilias lodge Roho Ya Selous
Vår guide, Makasha från Asilia, tar oss genom parkens slingriga vägar – hjulen under jeepen slirar till lite då och på de sandiga och bitvis mycket skumpiga vägarna. Vi är på väg till den tämligen nyöppnade campen Roho Ya Selous från Asilia. Under turen passerar vi såväl oändliga slätter som hav av stora buskland, frodig Miomboskog och palmer som växer i grupp. Mellan oktober och maj är parken grön och frodig och det är också den bästa tiden för fågelskådning. Eftersom vi besöker parken i oktober upplever vi början av den grönare säsongen och fantastiskt färggranna fåglar. Parkens sjöar är oaser för både krokodiler och flodhästar och vattenkällor för djuren på land.
Eftersom Selous är så enormt stort och turisterna är färre än i andra parker, är djuren inte lika vana vid människor och jeepar. Därför blir mötena med dem på närmare håll ofta korta. Väl framme på vår camp hos Asilia är vi mitt i parkens hjärta. Namnet på campen, Roho Ya Selous, betyder “Mitt i hjärtat av Selous”. Solen är stark och vi skyndar oss in i skuggan under en jättelik uppspänd canvasduk och sjunker ner i en av sofforna i loungen för att pusta ut en stund efter resan.
Lite intim camp
Campen Roho Ya Selous från Asilia består av totalt åtta canvastält, vackert belägna vid en av parkens sjöar och i skuggan av stora träd. De högkvalitativa och lyxiga tälten har försetts med vackert stenlagda golv och har generöst med utrymmen. Ovanför sängarna har en ny typ av luftkonditionering satts upp, där den kylda luften sipprar ut genom ett tyg som är fäst i himmelssängens tak. Tyst och med underbar svalka ger den en god natts sömn även under de absolut varmaste nätterna. Ett nät som täcker ena långsidan av tältet erbjuder utsikt mot sjön.
Det är en makalös upplevelse att vakna upp på morgonen och från sängen titta på de vilda djuren som samlats kring sjön för att dricka. De vilda djuren, främst impalorna, kan vara nyfikna av sig. Det upplevde vi inte minst i den svalkande utomhusduschen.
Intensivt och intimt
Vi är uppe i gryningen. Makasha startar jeepen och vi ger oss iväg på safaritur. På vägen möter vi impalor som med lätta, svävande och snabba språng dansar bort. Först på säkert avstånd stannar de upp och vänder sina vackra ansikten mot oss.
Mönstrade och stiligt långhalsade giraffer, den afrikanska savannens supermodeller, ger en illusion av slowmotion när de galopperar över fältens vidder. Sprickfärdiga lejon som ätit ett skrovmål på bytet av en buffel. Vildhundar, hyenor, apor, zebror och de blå gnuerna, allt detta hinner vi också uppleva. Djurlivet är verkligen rikt. Floden Rufiji som flyter genom parken och de många sjöarna gör Selous till en av de bästa platserna i världen för båtsafaris.
Kvällarna blir intima och familjära på Roho Ya Selous från Asilia. Vid ett gemensamt långbord under stjärnhimlen dinerar alla gäster tillsammans, vilket ger möjlighet att bekanta sig mer med varandra. Samtalen och skratten pågår en bit in på småtimmarna och dövar ljuden från den afrikanska natten. När vi efter tre dagar lämnar det fantastiska Roho Ya Selous för vidare färd mot nästa park, Ruaha, tar vi med oss inte bara minnesvärda äventyr utan också nya kontakter i telefonboken.
Ruaha – det vildaste av det vilda
Ruaha, namnet låter vid uttal som något man skrämmer barn med på en spökrunda: RUAAAAHHA..HA! Men Ruaha är definitionen av det absolut vildaste man kan komma till i Afrika och med en natur som är smärtsamt vacker. Savanner, där det långa gräset gulnat under solens obarmhärtiga strålar, täcker landskapet som en gyllene len pälspläd. De nakna baobabträden med såriga stammar, orsakat av elefanterna, ger ett vemodigt intryck. Vidderna med all orörd ödemark som ligger framför oss går långt bortom ögats uppfattningsförmåga.
Detta är Tanzanias största statliga nationalpark. Här finns också en av Afrikas största populationer av elefanter. Lodgerna är få, vilket innebär att det också är förhållandevis få turister här. Detta gör Ruaha ännu vildare än grannparken Selous, trots att båda erbjuder riktigt autentiska safariupplevelser.
När vi landar i Ruaha har vi flugit i knappt en och en halv timme österut från Selous, vilket innebär att vi är ganska mitt i Tanzania. Till skillnad mot Selous har vi nu hamnat i en park som ännu inte hunnit återhämta sig från torrperioden. Floden Great Ruaha slingrar sig som en pytonorm genom det gigantiska området, men liknar mer en bred ravin med ett skal av brun lera som täcker botten. Just torrperioden, som börjar i juni och slutar i början av november, är den bästa tiden att besöka Ruaha om man vill uppleva action i naturen. Djuren har färre vattenkällor att samlas kring, vilket i princip ger garanterade observationer.
Asilias lodge Jabali Ridge
Efter en cirka timmes åktur med jeep kommer vi slutligen fram till vår lodge, Jabali Ridge, äen denna från Asilia. Detta är den nyaste anläggningen i parken och också den absolut lyxigaste. Jabali öppnade bara någon månad innan vi kom hit, och bygget av ytterligare en större familjevilla pågick också under vårt besök. Lodgen är byggd på en klippa av vulkanisk granit med mjuka former, som påminner om de vackra seychelliska klipporna. Det höga läget ger en fantastisk utsikt över ödemarkerna och djuren som transporterar sig igenom dessa. Att njuta av en G&T på Jabalis terrass och samtidigt blicka ut över vidderna med känslan att allt framför ögonen är exklusivt bara för en själv är obeskrivbart.
Det blir lite kluvet att lämna Jabali för att åka ut på savannen – för man vill lika gärna stanna kvar och njuta av lodgen som man vill ut på safaritur. Träbryggor runt klipporna leder både till villorna och poolområdet som är beläget på lodgens högsta punkt. Precis som Roho Ya Selous har Jabali Ridge frånn Asilia åtta boenden. Villorna är utsökt designade med sofistikerad inredning. Tre sidor på villan kan helt öppnas upp med vikdörrar. Dessa leder ut till en stor generös altan som både erbjuder sitthörna, sol och skugga, allt med utsikt över vildmarken.
Genomgående naturmaterial
Designen på lodgen är genomgående i naturmaterial för att den ska smälta in i naturen. Vice managern Tam berättar att bara planeringen av arkitekturen av lodgen tog två år för att man först ville observera hur årstiderna skiftade, så att byggnaden skulle passa in med alla förändringar genom året.
Känslan är dock inte lika familjär på Jabali Ridge. På Roho Ya Selous från Asilia tog gästerna direkt kontakt med varandra. Här är man lite mer reserverad och man drar sig gärna undan för privata stunder i sina villor. Men det är inte fullbelagt när vi kommer och då vi är så få gäster slutar det ändå med att vi under middagen föser ihop middagsborden för att äta tillsammans. Och apropå mat – detta är garanterat det bästa köket vi någonsin upplevt på en safari i Afrika. Campen i Selous höll förvisso en hög nivå, men Jabalis kök är ändå några snäpp bättre.
Jakten på leoparden
Vi är på jakt efter att få se leopard. I Selous finns det visserligen både leopard och svarta noshörningar, men de är oerhört sällsynta och därför mycket svåra att hitta i vildmarken. Ruaha har varken noshörningar eller gnuer, men däremot är chansen att se en leopard mycket större här då det finns en hel del jättefikonträd – eller korvträd som vår guide kallar dem efter trädets korvliknande frukter – och dessa träd gillar leoparderna att klättra upp i.
Någon större lycka har vi inte på vår första safaridag. Det närmaste vi kom en leopard var när vi hörde impalornas väsande varningar om att en fara var i närheten. Med stor säkerhet låg leoparden gömd i högt gräs och snuvade oss på titten. Men det var ingen som helst brist på bland annat impalor, kudos, zebror, babianer och elefanter. Vi träffade även på de små Bambi-liknande varelserna dik-diks, en minimal hjort som lever i par livet ut, men också lejon som spatserade runt lite varstans i parken.
Först på vår andra safaridag fick vi all action vi kunde drömma om – och äntligen leoparden. Dock inte uppflugen i ett träd utan liggande på marken. Men lyckan var ändå total. Sedan blev det sorg. En av de lejonhonor som vi mött dagen innan hade stångats så illa av en buffel under en jakt att hon dog. Sorgen visste inga gränser bland lejonets systrar. En sällsynt upplevelse både för oss men också för vår rutinerade guide. Händelsen lade sig också som en våt filt över personalen på Jabali då framför allt kattdjuren i parken har blivit något av personligheter för dem.
Ruaha i vårt hjärta
På vår sista kväll i fantastiska Ruaha bestämmer vi oss för att prova en nattsafari. Vår guide från Jabbali Ridge, Asilia måste då ha sällskap av parkvakten som också är den som spanar efter djuren med en stor ficklampa in i de mörka partierna. Det är en helt annan upplevelse än på dagen. Djur som man annars inte ser kommer fram – bland annat vildkatter, mungos, markgående fåglar och även möss. När vi närmar oss lodgen i den kolsvarta natten upptäcker vi också hyenor som stryker runt husknuten. Vi har hört dem tidigare kvällar men inte riktigt förstått hur nära byggnaden de faktiskt är.
Kvällen avrundas med en middag som enligt vårt önskemål serveras uppe vid poolen. De tidigare dagarna har vi njutit av såväl härliga bad i infinity-poolen som av utsikten och inte minst den magnifika solnedgången som speglar sig vackert i poolens vattenyta.
Den här sista kvällen på Jabali Ridge från Asilia hoppas vi att leoparden ska dyka upp. Innan lodgen byggdes var klipporna leopardens hem. Och djuret är fortfarande kvar i krokarna och kommer varje kväll för att dricka i poolen. Men då vi fick sällskap av fler fick det istället bli en trevlig kväll utan leopardupplevelser. Vi kunde helt enkelt inte vara tysta tillräckligt länge för att leoparden skulle våga sig fram.
Den sista dagen vaknar vi av ett lejons djupa rytande i den mjuka gryningen. På väg mot start- och landningsbanan stöter vi på den stora lejonhannen, liggande mitt i vägen några hundra meter från lodgen. Han lyfter inte ens på ögonlocket och vi får runda honom och åka vidare. Ruaha gjorde ett sådant intryck på oss att vi för alltid kommer att söka oss tillbaka till detta ställe – åtminstone genom våra minnen.
Matembwe Retreat på Zanzibar
Vår sista anhalt på denna fantastiska resa är Zanzibar. Har man tagit sig hela vägen till Tanzania verkar det vara mer av en regel än ett undantag att åka ut på paradis ön, med sina många och långa vita stränder, för att koppla av och smälta alla upplevelser från vildmarken. Vi checkar in i en av de fyra privata villorna på Matembwe Retreat som ligger på öns norra del.
Alla fyra villor har utsikt mot den turkosfärgade Indiska oceanen med en vy som sträcker sig hela vägen till horisonten. På bottenvåningen i villorna finns en egen bar, ett väl luftkonditionerat sovrum och ett stort badrum med både dusch och ett nedsänkt badkar med utsikt över havet. Verandan är utrustad med både en bekväm divan och en stor hängmatta. En trappa upp ligger takterrassen som också har en egen privat pool. Här är också ett perfekt läge att be sin privata butler att arrangera en romantisk middag för två under stjärnhimlen.
Resortens område är välskött och har en vacker trädgård, två allmänna pooler och en bar samt en restaurang. Vi äter frukost och luncher i vår villa och middagen i restaurangen. Varje dag klockan 19 är det också matning av de små apliknande djuren bush babies. De är punktliga och de flesta av gästerna tycker det är kul att mata de små gulliga djuren med banan.
Delfinlycka på Matembwe Retreat
Resorten erbjuder också en hel del aktiviteter mot en mindre kostnad. Snorkling, reefwalk, segling och kajak är några av aktiviteterna som finns på schemat. Vi bestämmer oss för att ge oss ut på snorkeltur. Båten tar oss mot Mnemba Atoll som är känt för att vara bra område för snorkling och dykning. Vi hinner inte snorkla någon längre stund innan vi blir uppkallade i båten. Det är nu bråttom för delfiner har siktats i närheten. Efter en kort stunds letande får vi syn på delfinerna. Femton stycken hinner vi räkna till. Vi hoppar i och glädjen är stor när delfinerna väljer att cirkulera runt oss och till och med uppmuntra till lek.
Badet med delfinerna blir en perfekt avslutning på en minst lika perfekt resa. Alla tre ställen som vi besökte håller en mycket hög klass och framför allt en superb service. Vi drömmer redan om att få återkomma till vart och ett av dem. Vi kan varmt rekommendera Asilia.
Här hittar du mer information om Asilia.
Här har vi samlat samtliga artiklar om Tanzania.
Foto: Susanne Nilsson, Mary Örnborg samt press
