När vi drar ifrån gardinerna och ser ut över den solglittrande Beaglekanalen med Andernas snöklädda toppar i bakgrunden ligger vårt vackra fartyg Silver Cloud som en liten leksaksbåt långt där nere och väntar på oss. Nu börjar vårt ”adventure of a lifetime”!
Idag blir drömmen verklighet. Vi ska äntligen starta vår expeditionskryssning till de fascinerande öarna i Antarktis övärld som vi har hört så mycket om. Det ultralyxiga kryssningsrederiet Silversea har just lanserat Silver Cloud Expedition. Efter omfattande ombyggnad och betydande uppgradering är det nu världens största expeditionskryssningsfartyg. Här kommer varje gäst ha möjlighet att gå i land i robusta gummibåtar, kända som Zodiacs, för att utforska de exotiska och ibland otillgängliga platser som fartyget besöker runt om i världen.
Staden Ushuaia är vår utgångspunkt
Vår resa börjar i staden Ushuaia längst ner i Patagonien på Argentinas sydspets, med Kap Horn alldeles ”runt hörnet”. Ushuaia ligger i området Tierra del Fuego, Eldslandet. Detta är välkänt för sina vackra omgivningar med snöklädda bergstoppar, brunröda torvmossar och stora djupblå sjöar. Här har vi inledningsvis spenderat några härliga dagar på femstjärniga hotellet Arakur med fina utflykter i vildmarken. Men nu är det dags att kliva ombord för vårt tre veckor långa äventyr till havs i den Antarktiska oceanen.
Vår svit ombord Silver Cloud
Två av besättningsmännen slänger raskt upp våra tjugofem kilo tunga resväskor på axeln med ett leende och bär dem uppför landgången. Vi tas emot med ett glas fransk champagne innan den välkomnande personalen visar vägen till hissarna och vår svit på sjätte våningen.
När vi öppnar dörren kliver vi in i en trevlig matsal med vardagsrum intill. I nästa avdelning hittar vi ett rejält sovrum, den största walk-in closet vi någonsin sett och var sitt badrum.
Inredningen är snygg och funktionsenlig och man får känslan av en lyxig svit på ett högklassigt hotell. En lång veranda löper utmed hela sviten, med fönster från golv till tak och skjutdörrar i glas från vardagsrum och sovrum. I båda rummen finns stora Samsung Smart-TV och i vardagsrummet dessutom en Bose-anläggning man styr behändigt från en app i sin mobil. Här finner vi också ett skrivbord, bekväm soffgrupp, minibar med all dryck och en tjusig kaffemaskin.
Sviten har massvis med garderober, hyllor och byråer så vi har ordentligt med utrymme för all vår packning. Vår eleganta, frackklädda butler Bryan erbjuder sig att packa upp vårt bagage, vilket vi vänligt men bestämt avböjer. Vi skyndar oss istället att ta på oss våra snygga röda parkas som rederiet införskaffat åt oss att behålla. Vi beger oss upp på däck för att mingla med de andra gästerna när Ushuaia långsamt försvinner i fjärran och vår resa tar sin början.
Mot Falklandsöarna med Silver Cloud
Här ser vi även Magellanpingviner och åsnepingviner som är de två första arterna av pingviner. De är långt ifrån de sista vi kommer att få se under vår kryssning. Färden går sedan vidare till Saunders Island där öns ägare Susanne tar emot oss på stranden. Hon och maken försörjer sig som fårfarmare och lever ensamma här året runt tillsammans med sina två döttrar. Även här ser vi många arter av pingviner och albatrosser med söta ungar.
Dagen efter blir det ett intressant besök i Falklandsöarnas huvudstad Port Stanley. Här bor drygt 2000 av totalbefolkningen på 3200 personer. Port Stanley är en pittoresk liten stad med fina små hus och charmiga grände. Den påminner lite om Grönlands största stad Nuuk.
På eftermiddagen är det dags att vinka farväl till Falklandsöarna och sätta kurs mot en av resans mest spännande destinationer. Sydgeorgien, känt för sitt makalösa djurliv och döpt år 1775 av den kände upptäcktsresande kapten James Cook efter kung George III av Storbritannien. Från att ha haft dagstemperaturer på cirka tolv, tretton grader sjunker nu temperaturen stadigt under våra nästan två dygn till havs. När vi anländer till Sydgeorgien är den nere på ynka två plusgrader.
Experter i Silver Cloud expedition team
Vi har tjugo experter med oss ombord som utgör vårt så kallade ”expedition team”. De är välmeriterade naturforskare, biologer, ornitologer och historiker från främst USA, Australien, Tyskland och Storbritannien med lång och gedigen praktisk erfarenhet från Antarktis. De leder alla våra expeditioner iland och håller spännande föredrag ombord när vi är till sjöss.
Teamet kör också de Zodiacs som vi anväder för att komma iland på alla dessa, för det mesta obebodda, ställen i den antarktiska övärlden. Vid varje landstigning tar expeditionsteamet även iland tält, sovsäckar och proviant för flera dagar för oss alla. Detta gör man som en säkerhetsåtgärd om vi skulle råka ut för ett plötsligt väderomslag och inte kunna återvända till fartyget enligt plan utan tvingas stanna iland i hårt väder.
Sydgeorgien – Antarktiska oceanens Serengeti
Vår första anhalt på Sydgeorgien blir Sunset Fjord och den vidsträckta stranden Salisbury Plain. Vattnet fullkomligt kokar av pingviner och sälar som nyfiket hoppar runt fartyget när vi går in i fjorden på den norra kusten. När vi vadar i land från våra Zodiacs är det riktigt svårt att ta sig upp på stranden. Detta för alla nyfikna sälungar som hoppas att det är deras föräldrar som är på ingående. Och alla ståtliga kungspingviner som nyfiket vill inspektera de mystiska rödjackade ”jättepingvinerna” som anländer till deras strand.
Det som från fartyget först såg ut som en stor rullstensås visar sig vara en koloni på inte mindre än cirka 150 000 kungspingviner. Dessa täcker en stor del av stranden och bergssluttningen – en av de mest spektakulära upplevelserna på jorden enligt våra experter och en syn (och doft!) man aldrig glömmer.
Det blir många fler oförglömliga upplevelser under vår nästan veckolånga vistelse i olika delar av Sydgeorgien. Förutom landstigningar i Zodiacs får vi också möjlighet att paddla kajak som ger en spännande närkontakt med djur och natur. Vädret är mestadels soligt varje dag och utan alltför hård blåst som annars kännetecknar vädret här.
Vädergudarna talar till oss
Men så plötsligt en dag beslutar sig vädergudarna för att visa sitt rätta jag och vindarna drabbar oss med full kraft. Det blåser ofattbara 40 sekundmeter – orkanstyrka med andra ord – meddelar vår franske kapten Vincent Taillard. Han är en trevlig 41-årig fransman och yngsta kaptenen i Silverseas flotta men som redan hunnit skaffa sig en gedigen erfarenhet som kapten sedan tio år. Man brukar tala om Roaring 40:s, Furious 50:s och Screaming 60:s när det gäller vindstyrkan i dessa områden. Vi befinner oss mitt emellan 50:e och 60:e breddgraden när orkanen drabbar oss.
Tack vare västliga vindar och vår uppmärksamma kapten, som ser till att vi är öster om Sydgeorgien, håller vågorna sig på ”bara” 4-5 meter. För vår del klarar vi det överraskande bra, men vissa gäster håller sig inne i sina hytter hela dagen. Detta gör att restaurangerna ombord är ovanligt tomma. På sena eftermiddagen lugnar vinden sig och vi kan närma oss den imponerande Nordenskjöld Glacier. Glacieren badar i den gyllene eftermiddagssolen. Geologen och polarforskaren Otto Nordenskjöld, som ledde den första svenska Antarktisexpeditionen 1901-1904, döpte glaciären efter sig själv.
Sjöelefanter, pingviner och sälar
På den gråsvarta sandstranden i Gold Harbour ser vi stora sjöelefanthanar som ligger som grå stenbumlingar på stranden. Här gäller det att hålla sig på respektfullt avstånd. Kommer man för nära ryter de skräckinjagande och visar sina stora gap. Trots de otympliga kropparna är de ganska snabba på land och kan krossa en människa under sin tyngd.
Den mörka stranden kryllar av olika sorters pingviner, sälar, jättestormfåglar, labbar och andra stora sjöfåglar. Det känns nästan overkligt att kunna vandra omkring nära alla de orädda djuren. Peter Harrison, världsberömd fågelexpert och nestor i expeditionsteamet som gjort ofattbara 188 resor till Sydgeorgien, ropar plötsligt på oss uppifrån en kulle nära stranden. Här har han hittat en söt dunig albatrossunge av den ovanliga arten ljusryggig albatross, den minsta arten i albatrossfamiljen.
Peter berättar med stor inlevelse att han i vanliga fall skulle få klättra uppför en brant klippa med tio kameror om halsen och för att få en glimt av en liten unge som denna. Ljusryggig albatross häckar nämligen vanligtvis på mycket svårtillgängliga klippavsatser. Vid en föreläsning ombord säger Peter Harrison också något som etsar sig fast hos oss:
– Om jag hade sju dagar kvar att leva skulle jag spendera fem av dessa på Sydgeorgien. Vad jag skulle lägga de återstående två dagarna på? På resan dit, förstås!
Det känns som om vi håller på att smittas av Peters kärlek till denna unika antarktiska ö. Ön som han kallar ”Serengeti of the Southern ocean”.
I Shackletons fotspår
Ett annat självklart delmål på Sydgeorgien är Grytviken, som även den fick sitt namn från Nordenskjölds expedition. Det var en betydande plats för industriell valfångst ända fram till mitten av 1960-talet. De gamla, förfallande byggnaderna och de rostiga valfångarfartygen berättar om en förgången era av storhet. I Grytviken hittar man också Shackletons grav, där den berömda polarforskaren Ernest Shackleton begravdes efter sin död här år 1922.
Vi fortsätter i Shackletons fotspår och avlägger ett besök i Stromness.Detta är valfångarstationen dit han anlände i maj 1916 efter en 800 sjömil lång seglats i en liten livbåt. Sedan korsade han snöklädda berg och glaciärer på Sydgeorgien på otroliga 36 timmar för att hämta hjälp till sina kamrater på Elefantön. Vi vandrar längs den vida slätten till det vackra vattenfallet längs bergssidan. Shackleton hasade ner där, nästan medvetslös efter den påfrestande vandringen. Det känns andäktigt att titta upp mot de branta bergssidorna och föreställa sig hans utmattning och eufori när han hörde ljuden från valfångarstationen i Stromness, insikten om att deras våghalsiga företag lyckats.
Efter fem händelserika dagar på Sydgeorgien är det dags att fortsätta vår resa med tre dagar till sjöss inledningsvis. Vi är 122 passagerare och 218 i fartygets besättning så vi blir förstås sanslöst bortskämda. Gästerna kommer från tretton olika länder med flest resenärer från USA, Storbritannien och Australien. Vi är fem svenska gäster ombord. Ombord är även en svensk medlem i expeditionsteamet, Karin Lundström, som är van Zodiacskeppare med gedigen erfarenhet från expeditionskryssningar. De flesta besättningsmännen är från Filippinerna men här finns också en hel del indier, två kineser, många östeuropéer, en mexikan, två marockaner, en peruan, en gudabenådad italiensk kock, med flera nationaliteter.
Lyxigt liv ombord på Silver Cloud
En kväll bokar vi bord på The Grill för Hot Rocks. Här får vi själva får grilla stora tigerräkor och fina köttbitar på heta stenar vid bordet. Personalen knyter haklappar runt våra halsar för att skydda våra kläder mot stänk från matlagningen. Här uppe anordnar man också roliga kvällsaktiviteter. När vi närmar oss varmare breddgrader förvandlar man pooldäcket till rena nattklubben med musik och dans. Men om man vill ha en gourmetupplevelse i världsklass är det till franska La Dame by Relais & Châteaux man gäller.
Det finns fyra restauranger ombord. Bordsplaceringen är fri på samtliga och det gör att man får möjlighet att träffa och lära känna nya medresenärer varje dag. Förutom den trevliga huvudrestaurangen med sitt utmärkta kontinentala och internationella kök, finns La Terazza. La Terazza har specialiserat sig på det italienska köket. Här sätter den italienska kocken sitt avtryck på alla härliga rätter, från den hemlagade pastan till det ljuvliga lammet. Uppe på pooldäck finns trevliga och avslappnade The Grill där vi gärna äter lunch när vädret är fint. Ibland kombinerar vi med ett bad i den stora swimmingpoolen eller ett dopp i någon av de två varma bubbelpoolerna.
Mästerverk i köket ombord Silver Cloud
Fantastiska kocken Lucilo Delen skapar det ena mästerverket efter det andra helt själv i sitt kök här. Vi himlar förtjust med ögonen när vi avnjuter hans foie gras, både helstekt och som silkeslen paté. Därefter följer en lobster bisque, en ljuvlig hummersoppa. Vi rensar gommen med lite sorbet innan det är dags för ankbröst respektive lammsadel, båda alldeles förträffliga. Till efterrätt suckar vi hänfört över en lagom liten och läcker Grand Marniersufflé.
Till allt detta serverar man oss ett urval förstklassiga viner från hela världen som lyfter varje rätt till ännu högre höjder.
Vi får en pratstund med Lucilo som berättar att han är helt självlärd. Det är mycket tydligt att han verkligen älskar det han gör. Under de tio år han jobbat på Silversea har han gått deras interna utbildningar inom kockyrket och visat så imponerande framsteg att han så småningom kvalificerat sig för detta krävande och prestigefulla uppdrag som gourmetkock. Det blir verkligen en minnesvärd kväll.
Vår bekväma svit
För den bekväme resenären kan naturligtvis room service vara ett gott alternativ. En av kvällarna efter en hel dag med strapatser i land bestämmer vi oss för att bara njuta av lyxen i vår bekväma svit. Vi beställer en riktigt läcker trerätters middag och vår butler dukar upp med vit duk och vackert porslin på vårt matsalsbord.
Förutom att Silversea anses vara världens lyxigaste rederi har de också den unika konceptfördelen att allt ingår i priset. I priset ingår room service, utflykter, vin och sprit och dricks till all personal. Det känns skönt att inte behöva bekymra sig om extra utgifter och en massa notor att skriva på under resans gång. Man kan koppla av och njuta.
En av dagarna till sjöss besöker vi Zagara Spa och njuter av en ELEMIS Intensely Cleansing Lime and Ginger Salt Scrub. Behandlingen börjar med skön torrborstning följt av saltskrubbning med doft av lime och ingefära. Sedan packas man in en stund i tunn folie så saltet får tränga in ordentligt. Som avslutning följer en skön helkroppsmassage med varm olja. Det är en ljuvlig upplevelse och ett perfekt sätt att slappna av och mjuka upp kropp och hud efter utflykterna i land.
Världsarvet Gough Island betraktar vi på avstånd
På nära håll under en utflykt beskådar vi bland annat ”Atlantic yellow-nosed albatross” som vi på svenska kallar för mindre albatross. Den vackra svartvita fågeln identifieras av en tydlig gul rand längs med sin stora svarta näbb som slutar i en liten skär spets.
Vi passerar Inaccessible Island och Gough Island i som vi inte landstiger. Detta då oväder nummer två, med vindar på 28 sekundmeter, har hunnit ifatt oss och eftersom Gough Island dessutom är utsedd till världsarv, vilket gör att det råder landstigningsförbud där. Enda undantaget är den väderstation som bemannas av sydafrikaner. Dessa sätts iland en gång om året tillsammans med förnödenheter och byts ut mot ett nytt gäng efter att ha varit helt ensamma på ön i tolv månader.
Mytomspunna Tristan da Cunha
Vår nästa destination är en annan av resans höjdpunkter – Tristan da Cunha. Detta är världens mest avlägset bebodda ö med 2700 km till närmaste fastland. Ögruppen ligger ungefär mitt emellan Sydamerika och Afrika. Det bor bara cirka 300 invånare på Tristan och en handfull efternamn dominerar. Dessa härstammar från män som på olika sätt hamnat på ön; engelska soldater som under början av 1800-talet var stationerade här men även förlista holländska och italienska val- och sälfångare.
Männen hämtade färgade kvinnor av asiatiskt, afrikanskt och europeiskt ursprung från ön Saint Helena att bilda familj med så Tristans invånare är verkligen färgstarka. Det är inte ovanligt att hänförda besökare önskar slå sig ner på ön men enda sättet för en utomstående att bosätta sig här idag är i princip att gifta in sig i någon av dessa släkter.
Mys på Tristan
Tristan är en rund vulkanö med höga klippor och en hamn som för det mesta är omöjlig att ta sig in i på grund av höga Atlantdyningar. De flesta kryssningsfartyg får nöja sig med att beskåda ön på håll. Öborna får bara besök av några få fartyg varje år. Hela vägen mot Tristan har vårt fartyg jagats av ett nytt oväder med starka vindar men kapten har satt högsta fart och det möjliggör faktiskt för oss att kunna gå ner i våra Zodiacs och vara iland i ungefär fyra timmar. Det blir en mycket spännande upplevelse i denna idyll, helt avskild från resten av världen.
Vi minglar med de vänliga öborna. Vi beundrar nyfiket deras pyttelilla livsmedelsbutik, café och turistinformation och handlar allt möjligt onödigt för att stötta deras ekonomi. Apropå ekonomi så har ön bara haft ett monetärt system sedan andra världskriget. Innan dess ägnade man sig enbart åt byteshandel. Det finns en liten skola på ön med tjugosex elever som går både primary school och high school här, det vill säga upp till motsvarande vår studentexamen. Lärarna kommer till största delen från Kapstaden eller Storbritannien och det är också dit de elever reser som vill fortsätta med högre utbildning.
Evakuering och hummerfiske
När vi samtalar med öborna talar de mycket bra engelska men den engelska dialekt de talar med varandra är svår att förstå för oss utomstående. År 1961 tvingades man evakuera öborna på Tristan till Storbritannien eftersom vulkanen fick ett utbrott. Efter två år återvände dock i stort sett hela befolkningen till ön. Huvudnäringen på ön är hummerfiske men turismen har under senare år fått en allt större betydelse för öbornas försörjning.
På eftermiddagen får vi möjlighet att göra ett besök på obebodda Nightingale Island. Detta är en annan vulkanö i Tristan da Cunhas ögrupp. Här beräknas finnas runt en miljon häckande sjöfåglar varav många är mycket sällsynta och utrotningshotade. Vi landstiger bland massor av sälar och roliga, orädda Atlantpingviner med sina karaktäristiska gula “punkiga” frisyrer. Om vi damer tycker att vi ibland kan ha “a bad hair day” så ligger vi rejält i lä jämfört med dessa små tofspingviner.
Taffelberget i gryningsljus
Avslutningsvis spenderar vi ytterligare några fina dygn till havs med intressanta föreläsningar, sköna spabesök, välbehövliga pass i fartygets gym, massor med kulinariska måltider och diverse tillställningar ute på pooldäck. Och tidigt en morgon ser vi så det pampiga Taffelberget torna upp sig framför oss i vackert gryningsljus. Det är dags att återvända till civilisationen och var kan vi göra det bättre än i Kapstaden? Här bjuds fartygets gäster på en möjlighet att se ytterligare en typ av pingviner. Då nämligen en stor koloni av den sydafrikanska pingvinen som samsas med badande turister på vackra Boulders Beach i stadens utkant.
Utflykter anordnas också till Taffelbergets topp och till en av alla högklassiga vingårdar i Kapstadens vindistrikt. Själva har vi det dock så bra förspänt att vi bara kan ta en taxi hem från hamnen i Victoria and Alfred Waterfront eftersom vi sedan många år bor i Stellenbosch vindistrikt, cirka fyra mil utanför Kapstaden, under det svenska vinterhalvåret. En drömresa har kommit till sitt slut och det känns svårt att lämna Silver Cloud och vår underbara svit. Vi tröstar oss med att Silversea har många fler lyxiga fartyg som bara väntar på att få ta oss med till fler spännande destinationer runt om i världen.
Här hittar du mer information Silver Cloud.
Här har vi samlat alla artiklar om kryssningar.
Foto: Björn Waenerlund
