För snart tio år sedan tog vi språnget. Våra stressiga liv som näringslivschefer, managementkonsulter och styrelseledamöter i Stockholm byttes ut mot ett helt nytt liv i Sydafrika.
Vi lämnade stress och karriärer bakom oss och satte istället fokus på kärlek, glädje och livskvalité. Dagar fyllda av möten, e-post, bilköer, konferenser och datorjobb byttes ut mot en rofylld vardag tillsammans i Sydafrikas vackra vindistrikt och hjälparbete i en av Kapstadens kåkstäder.
Ska vi skjuta ut oss?
Redan när vi träffades år 2000 började vi diskutera möjligheterna till att ”skjuta ut oss” tidigt från våra hektiska karriärer. Vi jobbade båda i unga teknikstyrda branscher där man är lite av en dinosaurie när man närmar sig femtio. Vi ville kunna sluta när vi själva ville det, inte när någon annan tyckte vi passerat bäst-före-datum. Nu var vi beredda att byta villaliv och sommarställe mot en lägenhet i Stockholm. Detta för att istället kunna köpa ett hem någon annanstans i världen.
Vårt mål: att börja ett nytt liv tillsammans och söka annorlunda värden i livet. Vi ville finna en bättre livskvalité helt enkelt, och kunna tillbringa mycket tid med varandra. Ett betydelsefullt beslut var att vi inte ville sitta som turister i vårt nya land, och då var det viktigt för oss att kunna tala språket för att komma in i samhället.
Vi älskar den svenska sommaren, men mörkret under vinterhalvåret ville vi gärna kunna fly undan. Efter rekognoseringsresor till Nya Zeeland, Australien, Kalifornien och Florida då vi inte kände oss helt nöjda med det vi fann. Vi beslöt oss att ta en längre ledighet över jul och nyår 2005/2006 och åka till Kapstaden i Sydafrika.
Det blev kärlek vid första ögonkastet och efter tre veckor hade vi hittat vårt drömhus i Stellenbosch vindistrikt. En klar dag ser vi ända bort till Godahoppsudden över vattnet i False Bay, och åt andra håll kan vi njuta av den pampiga bergskedjan Hottentots Holland Mountains och böljande frodiga vinodlingar. I vår trädgård växer bougainvillea, protea och andra exotiska blommor, och vi odlar passionsfrukt, lagerblad, physalis, citron, grönsaker och kryddväxter.
Varför Kapstaden i Sydafrika?
Många frågar oss varför det blev just Kapstaden och Sydafrika, och det första vi svarar är ”Människorna!”. I det nya Sydafrika lever en spännande blandning av människor med olika bakgrund, ras, hudfärg och religion. Alla vill vara med och bidra i byggandet av ”The Rainbow Nation”, som landet kärleksfullt kallas idag. Det är omöjligt att inte påverkas av dessa leende, varma, välkomnande människor som tar emot oss européer med nyfiket öppna armar.
Om vi skulle gå omkring hemma i Stockholm och le på det sätt som de flesta gör i Kapstaden, Sydafrika så skulle folk säkert tro att vi var berusade eller galna. Det är också en stor fördel att det nästan inte är någon tidsskillnad mellan Stockholm och Kapstaden. Detta underlättar kontakter mellan länderna och gör att vi slipper besvärande jet lag när vi byter halvklot. Kapstaden och vindistrikten är i vår mening också en av jordens allra vackraste platser.
Vi får också mycket för våra svenska kronor. Det mesta kostar hälften eller en tredjedel av vad vi skulle betala i Stockholm. Eftersom vi har ett mycket stort intresse för mat och vin, gärna i ljuv förening, är vindistrikten ett outsinligt eldorado för oss. Vi har också skrivit en guidebok till våra favoritställen för svenskar som vill turista på egen hand i området. Sedan man hävde handelsblockaden i början av 90-talet har den sydafrikanska vin – och matscenen exploderat.
De flesta vingårdar har numera egna restauranger som många gånger håller mycket hög internationell klass. Tack och lov finns det ett tjugotal golfklubbar i våra omgivningar. Detta ger oss goda möjligheter att jaga bort lite av alla de goda kalorier vi stoppar i oss.
Hjälparbete i kåkstäderna
Även om apartheid officiellt upphörde för drygt tjugo år sedan är resan lång för att åstadkomma alla de drastiska förändringar som Sydafrika behöver gå igenom. Kapstaden, liksom många andra sydafrikanska städer, är en smältdegel mellan rika och fattiga, mellan svarta och vita.
I början var vi tveksamma till att besöka de kåkstäder som ligger i våra omgivningar. Det kändes ovärdigt att åka runt i turistbussar och begapa de fattiga. Men så småningom kom vi i kontakt med en afrikansk man som är en slags inofficiell borgmästare i Kayamandi. Detta är en kåkstad på cirka 45 000 innevånare strax utanför universitetsstaden Stellenbosch. Med honom gjorde vi en tur till fots för att hälsa på hos människorna i kåkstaden. Det var en upplevelse som blev en vändpunkt och en mycket positiv ögonöppnare.
Idag har verksamheten växt till en guidad vandring varje vecka. Då vi tar med oss turister som vill få uppleva en helt annan sida av Kapstaden. Det är mest svenskar som följer med oss, dels sådana som bor i Sydafrika, men också besökare eller de som läst vår blogg.
Vi börjar med en historisk och kulturell genomgång där vi berättar om tiden med apartheid och hur livet i en kåkstad ser ut. Pengarna från turen går till att driva en förskola inne i kåkstaden. Innevånarna tycker det är fantastiskt att vi valt att åka runt jordklotet för att komma och hälsa på dem. De är ivriga att bekanta sig med oss och att med stolthet få visa upp sitt liv och sin vardag. Här finns polisstation, vårdcentraler, skolor och affärer.
I Sydafrika hjälper man varandra
Tillvaron påminner till mångt och mycket om livet på en svensk campingplats. Här lever alla i enkla boningar och i mitten finns alla faciliteter som toaletter, rinnande vatten och tvättmöjligheter. Alla tar hand om allas barn som springer omkring och leker. När det är tid för middag samlas man runt grillarna. Här ligger ingen sjuk eller döende i ensamhet, och man hjälper varandra och delar med sig av det man har. Det råder en stämning av tillfreds och glädje som präglar kåkstaden. Detta trots de sjukdomar och fattigdoms- och missbruksproblem man självklart brottas med.
I Kayamandi har vi hittat en möjlighet att kunna få vara med och bidra på något litet sätt till bygget av det nya demokratiska Sydafrika. Vi engagerar oss i olika projekt varje år i syfte att underlätta för kåkstadens innevånare att utveckla ett bättre liv.
Varje år samlar vi ihop glasögon, både begagnade och nya, som svenska vänner och turister tar med till Kapstaden. Goda vänner till oss, som är optiker från Västerås, kommer ner och upprättar en provisorisk optikermottagning några helger i Kayamandi. De ser till att glasögonen hittar nya ägare hos innevånarna i kåkstaden. Glasögonen har blivit så populära att vi ibland har fått mota iväg avundsjuka grannar som har utmärkt syn, men ändå vill ha lika tjusiga glasögon på sin näsa som grannen i skjulet bredvid.
Pads-projektet
Förra säsongen fick vi inblick i de problem unga kåkstadsflickor råkar ut för när de blir könsmogna, genom att vi tillfälligt tog hand om en av dessa flickor som hamnat i svårigheter. De pengar familjerna får in räcker nätt och jämnt till att klä och mätta familjens medlemmar. Och några pengar till mensskydd finns oftast inte. Flickorna blir tvingade att stanna hemma från skolan upp till en fjärdedel av hela sin utbildning. Detta innebär att de halkar efter rejält jämfört med sina manliga klasskamrater.
Det här är förödande för ett land där nyckeln till utveckling, ökat välstånd och minskad kriminalitet ligger i en bra grundläggande utbildning för alla. Detta blev starten för vårt PADS-projekt, där syftet är att bistå fattiga flickor på Kayamandis två high schools med en varaktig lösning på problemet med mensskydd. Tack vare givmilda vänner och bloggläsare, både bosatta i Sydafrika och hemma i Sverige, började bidragen rulla in till vårt projekt som vi startade på den internationella kvinnodagen den 8 mars i år.
Glädje och lycka
Nu i oktober kommer ungefär 600 skolflickor ha fått var sitt miljövänligt och biologiskt nedbrytbart kit med bomullstrosor och tvättbara högabsorberande tygbindor, som kommer att räcka under hela deras tid i high school. Men till årsskiftet är det dags för en ny kull med fattiga flickor att börja high school, och då är vi återigen beroende av donationer. När man är så lyckligt lottad som vi känns det underbart att kunna ge någonting tillbaka till de som verkligen behöver. Glädjen och hoppet i flickornas ögon gör det värt många gånger om, och ibland frågar vi oss vilka som drar den största vinstlotten av vårt samarbete.
Vi har mycket att lära av våra nyvunna vänner i kåkstäderna, där man sätter omsorg, givmildhet, glädje och stolthet i första rummet. En annan lärdom vi gjort är att se flera vägar, att pengar inte är den enda vägen till ackumulerad lycka.
Vad är livskvalitet? Vi har hittat det i Sydafrika
När vi renoverade vårt hus träffade vi många vita förmän med svarta hantlangare som gjorde grovjobbet. Vi tyckte det var ett väldigt fint lärlingssystem, och en bra skola för dem att så småningom starta egna företag. Men den idén delades inte av de som gjorde grovjobbet.
Så här sa de flesta afrikanska arbetarna vi pratade med: – Efter jobbet åker vi hem och tar en öl med våra vänner på den lokala puben och njuter av samvaron. Men vår boss han måste åka hem och sitta hela kvällen med bokföringen och annat pappersjobb. Vi tjänar så det räcker för att våra familjer ska kunna äta sig mätta, vi har tak över huvudet och vi har varsin mobil, ingen smart phone, men den funkar att ringa med och att skicka sms.
Det slog oss ganska snabbt att vi själva faktiskt hållit på som de där förmännen i hela våra yrkesliv, och fick fråga oss själva: är det livskvalitet? Egentligen? Afrika har tvingat oss att ompröva mycket av våra gamla värderingar och vi har mått väldigt bra av det. Flytten till Sydafrika och vårt nya liv i Kapstaden är definitivt det bästa vi har gjort!
* Artikelförfattaren Samira och hennes man Björn är redaktör respektive fotograf på First Class Magazine. På deras blogg kan man läsa mer om livet i Kapstaden, PADS-projektet och deras övriga hjälpprojekt i kåkstaden Kayamandi, och även finna information om man vill stötta deras arbete med en donation.
Funderar du också på att flytta eller jobba utomlands? Det kan vara mycket att sätta sig in i. Läs om jobb utomlands här.
Här har vi samlat samtliga artiklar om Sydafrika.
Foto: Björn Waenerlund
