Visste du att Zinfandeldruvan ursprungligen kommer från regionen Dalmatien i Kroatien? Har du testat ett vin gjord på druvsorten Plavac Mali och känner du till du till Grk? Dessutom; visste du att salt en gång var så värdefullt att man kunde byta till sig ett kilo salt mot ett kilo guld? Dessutom, en fråga till den som följer teveserien Game of Thrones, vet du var den spelas in? Välkommen till First Class Magazine, en källa till ny kunskap!
Slutklämmen på artikelns inledning är satt med glimten i ögat bara så att det är sagt. Men under resan till Kroatien i höstas gjorde jag en hel del upptäckter som resulterade i många ”Aha!” och ”Jasså?”. Att druvan Zinfandel ursprungligen kommer från Kroatien till exempel.
I mitten av 1990-talet gjordes en upptäckt som rumsterade om lite på vinkartan. Zinfandeldruvan hade (och är naturligtvis fortfarande) då länge varit starkt förknippad med USA. Och då framför allt Kalifornien med Sonoma och Napa Valley i spetsen. Det var liksom hugget i sten att ett riktigt bra Zinfandel kom från andra sidan Atlanten eller från italienska Apulien, då under benämningen Primitivo. Både USA och Italien producerar ju fortfarande fantastiska viner på druvan. Men upptäckten som gjordes var att druvan faktiskt har sitt ursprung i Kroatien, i den kroatiska regionen Dalmatien med välkända städer som Split och Dubrovnik samt de populära turistöarna Brač, Hvar och Korčula. DNA-analyser av den kroatiska druvan Crljenak, vilket betyder något i stil med ”liten svart från Kaštela”, visade alltså att vare sig amerikanarna eller italienarna kunde ta åt sig äran, åtminstone inte vad gällde Zinfandeldruvans ursprung.
Varannan damernas i Kroatien
Nästa aha-upplevelse var druvan Grk Bijeli, till vardags endast Grk, vilket på kroatiska betyder ”bitter”. Ett ganska märkligt namn på en druva som skapar så underbara viner; torra och fylliga med hög syrehalt, mycket arom och kropp. Det unika med Grk Bijeli är att den bara har kvinnliga blommor. Detta kräver att vinrankarna blir planterade tillsammans med andra druvsorter om det ska bli någon pollinering. I Kroatien planterar man gärna druvsorten Plavac Mali i varannan rad för pollineringens skull – här kan man alltså tala om varannan damernas på ett helt nytt sätt. Plavac Mali är för övrigt en annan druvsort som skapar fantastiska viner. Gällande namnet Grk: det finns de som säger att Grk betyder ”grekisk” eftersom grekerna tydligen var de som först tog druvan till området. Oviktigt i sammanhanget tycker jag, huvudsaken är ju det underbara resultatet.
Det som är så spännande med Kroatien just nu, och nu är vi fortfarande inne på ämnet vin, är att det poppar upp producenter som små svampar ur jorden lite varstans i landet. I takt med att kunskapen om hur vinproduktion går till har intresset exploderat och kvaliteten på vinförädlingen ökar i rask takt. Det är inte många år sedan Kroatien inte ens skulle komma upp i ett samtal kring vin. Idag är det annat liv i skällan och vinskribenter från hela världen nosar ständigt efter nya fynd och intressanta producenter.
Med tanke på just det faktum att produktionen är relativt ung så är ju vinerna detsamma – därför händer det flera gånger under mina besök på olika vingårdar att jag önskar att jag kunnat förflytta mig framåt ett par år i tiden, ivrig att få reda på hur vinerna kommer att smaka när de fått ligga ytterligare några år på lagring. Än så länge har jag ingen tidsmaskin och får därför vackert rusta mig med tålamod. Men, den som väntar på något gott…
Bire Grk – kan det bli bättre?
På ön Korčula driver familjen Bire sedan flera år tillbaka en spännande gård. En gård innefattande bland annat en småskalig produktion av vin på druvan Grk. Småskaligt i det här fallet är cirka 16 000 buteljer per år av Bire Grk i tillägg till 25 000 buteljer Bire Plavac. Det som är spännande med gården är att familjen Bire tillverkar det mesta själva och att alla är involverade. En av sönerna visar oss runt medan fadern i familjen tar hand om druvorna. Den kärleksfulla modern förbereder den enkla måltiden som vi senare kommer att serverade när vi provsmakar vinerna. Gården, som är den första ekologiska gården på Korčula, odlar tomater och producerar ost från egna getter. Trädgården är full av fruktträd och bärbuskar av alla sorter, och självklart finns det också vinrankor här.
Bire i Kroatien ligger i framkant och experimenterar redan för att försöka ta fram en ekfatslagrad variant på Grk. Ett första provresultat kommer att vara klart inom ett par år. Grk-druvan är av den känsligare sorten och måste den måste bli pressad omedelbart efter inhöstning. Under de första åren satte detta en enorm press på familjen. Eftersom, eller snarare sagt på grund av, att de är en liten producent så gällde det att varenda vindruva blir omhändertagen för att få mest möjligt ut av skörden. I dag har man installerat ett kylrum i vilket druvorna kan ligga i låg temperatur ett par dagar. Detta gör att familjen åtminstone inte behöver jobba nattetid längre.
De börjar skörda druvorna kring den 1 september. Efter pressningen får juicen fermentera i stålfat i tio dagar tills den når en alkoholhalt på 12 procent. Därefter överförs det unga vinet till mindre tankar och får vila i ett år innan det buteljeras. Under vilotiden rengörs tankarna varje tjugonde dag, och resultatet är enastående.
Bire Plavac – är det Kroatiens Valpolicella
Den andra druvan som man använder av Bire, samt av många andra producenter, är Plavac Mali (”liten blå”). Bires bidrag, helt enkelt kallad Bire Plavac, är torrt och stramt med utmärkt balans och hög syrehalt. Den höga alkoholhalten tar ett tag att vänja sig vid när man, som vi gjorde, bara intar vinet med tillsammans med charkuterier och ost. Mjälligheten och aromerna framkommer dock tydligt som för att säga ”hej, vänta, drick mig inte nu, låt mig bli helt klar först”. Det här är alltså ännu ett vin som bör/kan lagras och som antagligen blir mer spännande för varje år som går med sina 14,5 procent.
Druvan inhöstas samtidigt som Grk och slutresultatet beror mycket på hur vingården är belägen. Jag behöver väl knappast berätta att bägge varianterna åkte ner i resväskan? Ett hett tips är att besöka vingårdarna direkt och handla från producenten. Det skiljer upp till flera hundralappar per flaska jämfört med om man köper det i butik eller på restaurang. Om man nu överhuvudtaget får tag på dem alltså.
Det kan alltså vara svårt att få tag i de bästa kroatiska vinerna. Dels för att de på producentnivå tar slut på grund av småskalig produktion, och om det är svårt i år så lär det bli snudd på omöjligt nästa år. Kroatien hade nämligen i år den regnigaste sommaren i mannaminne vilket gjorde att stora delar av skördarna blev förstörda. Detta gäller inte bara för vindruvor utan olivskördarna fick också ta en stor del av smällen.
Det vita, salta guldet från Kroatien
Vi gör en paus från vinets värld och upptäcker något helt annat. Cirka en timme från Dubrovnik finner vi den lilla staden Ston. Förutom att vara känd för sitt maraton som ibland går längs de branta stadsmurarna, har staden även en viktig plats i historieböckerna för sin saltproduktion från havsvatten. När vi kommer till Ston är det första min guide visar mig just stadsmuren. I ärlighetens namn så reflekterar jag just där och då inte så mycket på varför Ston överhuvudtaget har en stadsmur. Jag nöjer mig med att det är som det är.
Vi klättrar uppför några hundra meter, och medan mina lungor och mitt hjärta kämpar för att hålla mig upprätt (muren är verkligen brant), berättar guiden om det årliga maratonloppet som hålls här. Jag tacksammar mitt öde för att jag har andra intressen än att själv delta i ett maraton. Detta samtidigt som jag beundrar de som tar på sig den extrema utmaningen. Men vi har inte kommit hit för maratonloppet. Vi är här för att guiden vill visa mig viken där ma har utvunnit salt från havsvatten i flera hundra år. Produktionen pågår fortfarande, även om den är långt ifrån vad den en gång var.
Saltets forna värde
Så, hur var det då? Jo, när saltet och dess olika användningsområden upptäcktes, och man dessutom kom på hur man kunde utvinna det (vi är nu så långt tillbaka i tiden att vi talar om det Osmanska riket) – då var salt så sällsynt och dyrbart att man enkelt och rakt av kunde byta till sig ett kilo salt mot ett kilo rent guld! Det är lite svårt att tänka sig detta idag när vi använder saltet till att få bort is på vägarna. Å andra sidan, om det hade varit tvärt om så hade vi ju haft guldbelagda gator idag, tala om syn för ögat.
Saltets forna värde är alltså hela förklaringen till att Ston har en stadsmur som sträcker sig långt upp i bergen. Den byggdes helt sonika för att skydda staden mot angrepp från grannländer. Dessa som utan att tveka skulle ha angripit Ston för att få tillgång till det vita guldet salt. Stons stadsmur är den andra längsta i världen efter Kinesiska muren… Aha på den?
Ostron från Kroatien
På andra sidan berget, det vill säga på den sidan från vilka potentiellt anstormande och salthungriga fiender skulle kunnat komma om det nu inte vore för muren, ligger Mali Ston (Lilla Ston). Ett par dagar innan vår ankomst har det regnat så mycket att ett av stadens hotell har blivit översvämmat. Detta får stå som beskrivning av hur lågt och nära vattnet staden ligger. Och här är vattnet verkligen i centrum, inte minst på grund av den omfattande odling av ostron som försiggår här. Illa påläst, jag erkänner, men likväl som jag inte hade funderat kring kroatiska viner (man kan ju inte tänka på allt väl?), så har tanken aldrig slagit mig att man odlar denna havets läckerbit i Kroatien. Men det är väl klart att man odlar ostron! Överhuvudtaget så är utbudet av fisk och skaldjur enastående i hela Kroatien.
I Mali Ston rekommenderar jag ett besök på restaurangen Villa Koruna. Jag lovar att den inte ser mycket ut för världen, jag lovar också att deras ostron är underbara. På skylten utanför restaurangen står det förövrigt ”Eat more oysters. Love longer.”
Vin och mera vin
Här hemma är vi ju inte direkt kända för våra viner. Då är det tur att det finns svenskar som kan representera oss inom hantverket utomlands. Ja, åtminstone svenskättlingar då. Det amerikanska paret Penny och Lee Andersson har under flera år satsat på vinproduktion i Orebić som ligger på fastlandet rakt över vattnet från Korčula.
År 2001 reste Penny och Lee Andersson till Kroatien för att se hur de kunde hjälpa till att bygga upp skolorna. Dessa var svårt eftersatta efter kriget. Det ena ledde till det andra, bland annat förälskade sig paret i såväl Kroatien som kroatiska viner och såg möjligheten att bygga upp något. Resten är så att säga historia och idag har de en underbar vingård belägen precis vid Adriatiska havet. Deras produktion består än så länge av fyra viner, två röda gjorda på Plavac Mali, ett vitt som är gjord på druvan Posip samt ett rosévin från en blandning av Plavac Mali och Zinfandel.
Det har bokstavligen talat haglat priset över vingården Korta Katarina. Alla deras viner har tagit emot utmärkelser från både in- och utland. Guld, silver, brons och guld igen. Och när man provar vinerna så förstå man verkligen varför. Det enda som inte faller undertecknad i smaken är rosévinet. Anledningen till detta är den samma som när jag testar andra roséviner, de faller mig helt enkelt inte i smaken. De andra däremot… De röda vinerna är lika fylliga och smakrika som det vita är friskt och krispigt. Liksom Bires viner som jag skrev om innan, är detta flaskor som ska få gosa till sig några år i källaren.
Ön Korčula
Medan Korta Katarina som sagt ligger i Orebić på fastlandet så hittar du Bire på ön Korčula. Värt att nämna från denna ö, förutom att den är nästan obeskrivligt pittoresk med sina smala gränder, är att det var här Marco Polo föddes. I samma stund som det är skrivet så måste det tilläggas att uppgiften är föremål för diskussion, det finns nämligen också de som säger att han föddes i Italien, närmare bestämt i Venedig. Ställt utom all tvivel däremot, är att familjen Polos hus fortfarande står kvar på Korčula. Och att arkeologerna har satt stopp för renovering av det eftersom det ständigt dyker upp nya fynd som kan ha ett historiskt värde. Detta kan kanske reda ut frågan om det var här Marco Polo faktiskt föddes.
Den som har öga för detaljer noterar att Korčulas stadsgator är planerade på ett anmärkningsvärt sätt. Gatorna längs den västra sidan är helt raka, medan de på östra sidan böjer sig som palmblad. Jag frågar guiden om detta har med stadens försvar att göra, om böjda gator skyddar bättre mot attacker. Guiden ler och förklarar att det faktiskt handlar om att minimera vindens påverkan i de trånga gränderna. Det är tydligt att stadsplaneraren för åttahundra år sedan tänkte på alla detaljer noggrant.
Korčulas vackra sandstränder
På Korčula finns många stränder, inklusive några sällsynta sandstränder. Innan din resa kan det vara bra att ringa ditt hotell för att fråga om strandförhållandena, eftersom de varierar från år till år på grund av havsströmmar som kan ta bort sanden och lämna stenar istället. Detta är en bekymmersfråga som staden aktivt försöker lösa, och det är sympatiskt att de är öppna om detta. De förstår vikten av att besökare får en realistisk bild av ön.
Världsberömda kakor från Korčula
Om du gör en sökning på internet med orden ”cakes” och ”korcula” så har det första sökresultatet rubriken ”The best cakes ever!” och när man besökt Smiljana Matijacas lilla butik på Korčula så är det lätt att förstå varför. I tjugo år har Smiljana bakat sina kakor vars recept naturligtvis är hemliga och endast finns inne i hennes huvud. Hon bakar samma sex sorters kakor varje dag och de har en åtgång av sällan skådat slag. Smiljana har kunder från när och fjärran som åker långt för att köpa hennes bakverk. Hon har till och med fått erbjudanden om att sälja sina recept och starta postorderverksamhet. Postorder överväger hon, men att sälja sina recept är inte ens en tanke. Hon älskar sitt lilla kök och att göra det hon älskar mest – att baka och glädja människor.
Att hennes bakverk är populära intygade vår guide om, ett intyg som egentligen är helt onödigt eftersom väggarna i butiken tydligt berättar om Smiljanas popularitet. Där hänger nämligen ett oräkneligt antal diplom, priser och utmärkelser från såväl lokala företagarföreningar som nationella tidningar och internationella magasin. Tidningsutklippen med Smiljanas bild är många och man ser att hennes kakor varit populära länge eftersom många av utklippen är gulnade och avslöjar en yngre bagare på bild.
Min personliga favorit bland Smiljanas kakor är Marko Polo bombica, jag kan inte beskriva den på något annat sätt än hur det låter: Det är en bomb. En bomb av choklad, grädde, sockerkaka, och kalorier. Underbart god! Smiljana bara skrattar när jag tar den sista tuggan efter att ha smakat på alla sorterna och meddelar att jag nog kommer att hoppa över kvällens middag. –Ja, det är inte direkt något för den som bantar, säger hon, -men man måste faktiskt få lov att unna sig något riktigt, riktigt gott en gång ibland. Och det är så sant som det är sagt.
Dubrovnik i Kroatien
Jag spenderar också ett par dagar i Dubrovnik, ännu en stad med en lika lång som fascinerande historia. Stadens mur har i hundratals år stått där den står och innanför den finns det godsaker för ögat var man än vänder sig. Gatstenarna glänser i morgonsolen, de är så nötta att det ser ut som att någon har polerat dem. Att sitta på en uteservering och bara titta på byggnader och människor blir en syssla som jag med lätthet utför i timmar. Det är vid mitt besök dessutom utanför säsong så det är inte alls mycket folk att tala om.
På torget framför det hotell jag bor på, The Puci Palace, är det på kvällarna en mysig uteservering och på morgnarna en helt underbar grönsaksmarknad där odlarna säljer sina grödor. Hotellet är femstjärnigt och absolut värt att ta en titt på inför ett besök i Dubrovnik. Absolut värt att titta på är även vinbarerna D ́Vino, Razonoda och Matusko som alla ligger i Dubrovniks restaurangkvarter. Dessa barer har innehållsrika vinlistor, utbildad personal och, framför allt, många kroatiska viner på menyn. Varför inte ta en barrunda endast i syfte att utforska landets vinskatt? Du har ju fått några tips på viner att prova.
Game of Thrones i Dubrovnik
Jag ställde inledningsvis en fråga till den som kanske följer teveserien Game of Thrones. Jag visste inte att den till stora delar spelas in just i Dubrovnik, men det blir uppenbart för mig när jag oförväntat hamnar mitt i en gränd och ser mig omgiven av skådespelare i historiska dräkter med kameror riktade mot dem. Det visar sig att jag har hittat den enda oavspärrade porten längs hela den avspärrade gränden där inspelningen av nästa säsong just har börjat. När regissören får syn på mig (och ger mig en blick som kunnat få vem som helst att önska sig ett hål i marken) förstår jag att samtliga statistroller är tillsatta och att vare sig min svarta skjorta eller mina gröna shorts passar in i sammanhanget.
Den som besöker Dubrovnik i Kroatien ska förstås inte missa en promenad på stadsmuren, inte heller ett besök i den närliggande staden Cavtat som kanske är ett bättre alternativ för den som söker mer semesterkänsla. Medan Dubrovnik är en stad inramad av en mur, så är Cavtat en underbar liten by som ligger vid vattnet endast tjugo minuter därifrån.
Här ligger mysiga tavernor och restauranger på rad längs med kajen och det råder en stillsam och avslappnad stämning. Den som reser med barn ska absolut ta reda på mer om Cavtat.
Jag gillar Kroatien och kommer att återkomma med fler tips härifrån längre fram. Det är ett fint land som erbjuder mycket både vad gäller mat och vin, men även kultur och historia. Det är en skön mix helt enkelt och den erbjuds av vänliga människor som bjuder på sig själva.
Här har vi samlat fler artiklar om Kroatien.
För mer information:
www.croatia.hr
www.kortakatarinawinery.com
Foto: Matz Thomassen
