Sanningen är den att när guiden abrupt stannar i bergen i Oman och välkomnar två helt obekanta liftare, som dessutom hamnar i sätena bakom mig, kan jag inte undvika en viss oro. Vi är placerade två tusen meter över havet, i en ödslig miljö, och när jag blickar omkring mig är det inte mycket annat att se än höga fjäll. Jag frågar mig själv: Var i världen dök dessa två upp ifrån?
Vi landar i ottan, men tro inte att det är någon sömnig flygplats som tar emot, det råder full aktivitet vid ankomst till Omans huvudstad Muscat. Full aktivitet är det även på temperaturen som klockan fem på morgonen uppvisar tjugoåtta grader. Då ska man ha i åtanke att så här i slutet av september är det vinter i Oman. Ja, ”vinter” alltså.
Första stopp är The Chedi i Muscat
The Chedi Hotel tar emot med öppna armar. Och i den tidiga timmen har personalen förståelse för att en snabb incheckning är önskvärd. Det går inte mer än en kvart och en dusch innan jag sjunker ner i den komfortabla sängen. Själva sviten och omgivningarna får vänta några timmar innan det är dags att upptäcka vart det är jag har ”hamnat”. Jag har en positiv överraskning att vänta.
The Chedi är ett fantastiskt hotell vid havet med en privat strand och flera poolområden. Atmosfären är avslappnad och gästvänlig, även när alla rum och sviter är bokade känns det aldrig trångt. De olika poolområdena är strategiskt placerade så att gästerna inte behöver trängas, och även om du bor i en havsvilla har du bara några steg till den magnifika stranden där himlen möter havet långt ute i Egyptiska havet.
Gångvägarna som leder till och från byggnader och avdelningar är noggrant utformade för att ge optimal logistik och avskildhet. Personalen är professionell och välutbildad, och de är tillgängliga för att hjälpa gästerna när det behövs, utan att vara påträngande. Här är det gästerna som bestämmer när de önskar service. Detta är en välkommen förändring från det påträngande beteende som man ibland stöter på på andra ställen där personalen ständigt frågar om önskemål var femte minut.
Crème de la crème på The Chedi
Som gäst på The Chedi har du alltid nära till högklassig mat och dryck med en imponerande mångfald. Här finns hela nio olika mat- och dryckesfaciliteter att välja mellan, från elegant fine dining till en mysig loungebar.
Frukosten är enastående och erbjuder gästerna flera alternativ. Du kan välja att njuta av den från olika avdelningar som representerar olika kök. Eller så kan du utforska den generösa à la carte-menyn. Buffén, eller rättare sagt bufféerna, är fyllda med färska frukter. Här finns ett överflöd av olika müslisorter för de som föredrar en lätt start på dagen. För de som föredrar en traditionell asiatisk frukost med soppor och nudlar finns även den möjligheten.
Personligen njuter jag av en variation från både buffén och à la carte-menyn. Det Eggs Benedict med rökt lax som serveras är en perfekt start på dagen.
Självklart finns det också alla de vanliga frukostklassikerna som äggröra, grillade tomater, sauterade champinjoner och så vidare. Om du söker det absolut bästa, så är detta platsen för dig! Här finns pooler, en underbar strand, palmer och en utmärkt service som väntar på att ge dig en minnesvärd upplevelse.
Sultanens Oman
I Oman är statsskicket en absolut monarki. Och sedan början av sjuttiotalet har sultanen Qabus ibn Said varit den regerande monarken. Till skillnad från sin företrädare och sin avsatte far, är sultan Qabus en högt respekterad och älskad ledare. Han är allmänt känd som ”Hans Majestät” av folket i det dagliga samtalet.
Sultan Qabus har haft en avgörande roll i utvecklingen av landet och är ansvarig för att Oman idag har en välutvecklad infrastruktur. Lägg också till högkvalitativ sjukvård och ett omfattande socialt säkerhetsnät som är till nytta för landets invånare.
Under min vistelse i Oman märker jag snabbt att det är tydligt att sultanen, Hans Majestät, är en högt respekterad figur oavsett vem jag pratar med. En av de intressanta berättelserna jag hör är om sultanens utbildning utomlands och hans passionerade återvändande till sitt hemland med nya idéer för att förbättra folkets välmående och främja utvecklingen.
Enligt vad som berättats för mig, mötte sultanen initialt motstånd från sin far. Hans far ansåg att hans idéer var alltför radikala. Han sattes till och med i husarrest av sin egen far. Lyckligtvis hade sultanen starkt stöd från olika håll. Detta ledde till att hans far tvingades abdikera och sonen blev sultan. Detta påminner mig om hur livet kan ta oväntade vägar – om något liknande hade hänt i min familj, kanske jag också hade varit VD för ett transportföretag nu. Det är verkligen något att fundera över.
Sultanens palats Al Alam i Muscat
Vi besöker sultanens palats Al Alam i Muscat. Hela området, stort som en mellansvensk stad känns det som, är precis så sagolikt och mystiskt som man förväntar sig. Den magnifika infarten, bestående av glänsande och marmorbelagda pelargångar, får en att förstå att maktens centrum är nära. Nåväl, jag får väl vara helt ärlig med att vi kanske inte direkt besökte palatset utan tvingades stanna utanför grindarna, samt att vi vid flertalet tillfällen fick instruktioner om att backa lite längre bort från de höga staketen som omgärdar området.
Således är Muscat det nuvarande centrumet för Omans styrning. Det märks under vår resa att sultanen har palats spridda över hela landet. Jag personligen har fastnat vid en fråga som jag tror intresserar många, både i Oman och internationellt; Vad händer när den nu 74-åriga sultanen en dag går bort? Sultanen har varken fruar eller barn som kan ärva tronen, och det finns inga tecken på en kupp i sikte.
Det blir ännu mer fängslande när jag får höra att den sittande sultanen faktiskt har författat ett brev där han namnger en släkting. En släkting som enligt hans åsikt skulle ta över makten om det uppstår en situation där den kungliga familjen inte kan enas om den bästa kandidaten. Det är verkligen en mycket intressant aspekt att tänka på.
Förutfattade meningar om Oman
Min guide tar mig in till stadsdelen Muttrah Corniche i centrala Muscat och den största souqen där; helt enkelt kallad Muttrah. En souq är en handelsplats och det är lätt att tro att dessa är turistfällor. Den tron (läs: förutfattade meningen) kommer på skam rätt så snabbt – det är här man gör sina inköp helt enkelt. Efter arbetstid fylls den av shoppingsugna omanier som letar efter kryddor, kläder och guld, allt presenterat i små enkla butiker som faktiskt inte ser mycket ut för världen. Letar du efter en handgjord khanjar, det vill säga en typisk omansk dolk, så är det här du hittar den.
Det tog faktiskt några dagar för mig att vänja mig vid omgivningarna, trots att jag tidigare hade besökt souqar både i Turkiet och Marocko. Min estetiska sida hade svårt att acceptera hur enkel shoppingen var här. Du kunde beställa vackra kläder eller guldsmycken stora som installationer från vad vi hemma skulle kalla ”ett enkelt hål i väggen.” Men så är det i Oman – enkelt och autentiskt. Det känns som om människorna i butikerna har arbetat på samma sätt sedan Oman blev en stat. Och omvärldens förändringar verkar inte ha påverkat dem det minsta. Det är underbart och samtidigt ovant.
Jag minns med glädje de vänliga leendena och alla hälsningar som jag fick, ”Hello Sir, please come look.” Det är kanske inte ovanligt i sig, men det som skiljer sig från många andra städer och länder är att här svarar de vänligt med ett leende även om man artigt tackar nej. Det är som om de säger: ”Vi är här om du ändrar dig.”
Oman är fint och genuint
När vi ändå pratar om vad man kan förvänta sig, med tanke på acklimatisering och fördomar, måste vi nämna att sultanen, Hans Majestät, värnar om att Oman bevarar sitt unika ursprung och traditionsrika arv. Landet strävar inte efter att bli en ny Dubai, även om oljepengar hade kunnat ge landet en helt annan glans. Medan Dubai stoltserar med några av världens högsta skyskrapor, är den högsta byggnaden i Oman begränsad till sju våningar ovan mark. Detta innebär att även de större städerna inte ger intryck av att vara särskilt stora. Vanligtvis består de av byggnader med tre till fyra våningar, och ärligt sagt kan de verka slitna och dammiga. Men samtidigt har de sin charm.
Fint, för att det är som det är. För att det fortfarande finns städer och länder som vill se ut som de alltid har gjort. Fint, för att det verkligen känns som att man besöker ett annat land. Självklart finns det flådiga byggnader också. Alla regeringens byggnader, offentliga kontor och institutioner är lyxiga och vissa på gränsen till flådiga. Ett exempel är Kungliga operan i Muscat som både på in- och utsida är en verklig syn för ögat. För rättvisans skull, eftersom jag nu skrivit så mycket om det enkla, så vill jag tillägga att Oman också satsar på både nu- och framtid genom bland annat moderna motorvägar och senare i år är Muskats nya flygplats klar för invigning.
Till Nitzwa för kohandel
Under mitt besök hann jag också med en tur till staden Nizwa Detta är den gamla huvudstaden som ligger ett par timmar med bil från Muskat inåt landet till. Här hittar man bland annat Nizwas fort från 800-talet. Jag ska inte gå in i detaljer utan överlåter ett besök dit till särskilt intresserade, men jag vill likväl nämna att man vid fortets ena entré ”välkomnas” av inget mindre än en svensk kanon tillverkad i Finspång! Det är sånt som åtminstone jag kallar kuriosa av oväntat slag.
Om man besöker Nizva en torsdag får man inte missa boskapsmarknaden. Denna går av stapeln strax efter morgonbönen och ett par timmar framåt. Mitt tips: Kom inte för sent utan sätt klockan och var där i tid! Att se hur bönderna visar upp sina kreatur framför potentiella köpare genom att leda dem (kreaturen alltså, inte spekulanterna) i en ring på en upphöjd scen är ett skådespel.
Att bönderna är klädda i sina traditionella dräkter, att det springer folk med hö och vatten, att ungar obekymrat leker mitt bland höns, kor och omanska getter gör inte saken mindre värd att uppleva. En omansk get ja, det finns såna. Den är större, kraftigare och kostar avsevärt mer än en ”vanlig get” får jag lära mig.
Saluhallen i Nitzwa
Efter besöket på boskapsmarknaden rekommenderar jag att gå direkt in i saluhallen för att titta på det fantastiska utbudet av frukt och grönsaker samt inte minst upptäcka att den där lilla frukten, dadeln, som vi här uppe i norr kanske främst förknippar med en ”för en sån måste man väl ha”-kartong till jul, i Oman är en hel industri. Det är dadlar överallt. Så fort man kommer in någonstans så bjuds man på dadlar och omanskt kaffe. Kaffe som kaffe kanhända man tänker, men icke – omanskt har ingenting med kaffebönan att göra överhuvudtaget utan det är bryggt på dadelkärnor. Lite sött, lite bittert, kanske lite smak av muskotnöt – mycket lämpligt med tanke på destinationen.
(Till dig som händelsevis inte ”kan leva” utan ditt svenska kaffe på morgonen kan jag lugna med att ”vanligt” kaffe i alla dess former finns att få tag i också. Det finns alltså ingen anledning att ta med sig ett paket Gevalia med mindre än att man nu absolut vill ha svensk bryggkaffe.)
2000 meter över havet och nya hotellet Alila
”Jaha, så det är här familjen Flinta bor i verkligheten?” är den första tanken som slår mig när vi anländer till det helt nybyggda hotellet Alila i Jabal Akhdar. Hotellet som ligger så långt uppe i bergen att det bokstavligen slog lock för öronen på väg upp. Och upp gick det, närmare bestämt två tusen meter över havet! På en klippa, nästan hängande över dalen som bjuder på en helt magisk utsikt från alla rum och sviter, breder hotellet ut sig som en liten by i sten.
Alila är helt byggt enligt de traditionella metoder som användes när man förr i tiden byggde hus. Stenarna som använts har hämtats från närliggande små byar nere i bergen. Man har nästan uteslutande använt sig av lokal arbetskraft för att få bygget så autentiskt som möjligt. Förutom att skapa arbetstillfällen för lokalbefolkningen genom byggandet, så försöker man så gott det går att använda lokala råvaror både i restaurangerna. Så även på det underbara SPA:t som finns att tillgå. Mitt besök i det sistnämnda innehöll en terapeutisk balinesisk massage som pågick i en och halv timme. Ja, det var i alla fall vad klockan visade när jag slutligen vaknade och det hela var över.
Solvarma granatäpplen – en lisa för själen
Innan det är dags att ta sig ner från berget stannar vi till i en liten by och får provsmaka alldeles nyplockade och solvarma granatäpplen. Till dig som skulle få för dig att anmärka på priset på ett granatäpple från just Oman vill jag hälsa: Tyst! Efter att ha bevittnat hur plockarna bar sina korgar backe upp, upp och upp i det steniga, branta och i det närmast oframkomliga landskapet fram till försäljningsstånden så kommer åtminstone inte jag att höja på ögonbrynen om så priset ligger på en hundralapp. Per styck. Det ligger mödosamt arbete bakom dessa godsaker, vet det.
Nu har det varit mycket upp, nu är det dags för ner. Men innan dess är det väl dags att förklara artikelns ingress, den med de två okända liftarna. Efter att min chaufför hämtat mig för att ta mig ner för bergen så sitter vi och talar om vad jag tyckte om hotellet.
Om detta har du redan läst, men bäst som chauffören svänger runt ett krön och vi ser en lång sträcka framför oss, så skymtar vi en liten mörk prick en sådär tre-fyra hundra meter längre fram. Efterhand som vi kommer närmare så utvecklar pricken både armar och ben tills det till slut blir helt uppenbart att det mitt på vägen står en man och viftar med armarna. Han vill tydligen att vi ska stanna.
Assalamu alaikum
Jag är inte särskilt nervöst lagd och jag vill tro att jag tillhör den delen av mänskligheten som tror gott om andra, men vi befinner oss trots allt mitt i ödemarken uppe på ett fjäll. Något säger mig att om jag hade varit ensam i bilen så hade jag gasat istället för att, som chauffören gör, stanna. Det enda jag förstår av deras konversation är ”Assalamu alaikum”. Och när den okände hoppar in i bilen och sätter sig i sätet precis bakom mig då tänker även jag ”frid vare med” – fast jag mumlar ”mig” istället för ”dig”.
Inte blir det bättre av att samma sak händer ytterligare några hundra meter neråt vägen då chauffören stannar och plockar upp ännu en fripassagerare.
Tyst som en mus sitter jag, och jag väntar väl egentligen på att vi ska bli rånade, men det enda som händer efter tjugo minuter är att chauffören stannar och släpper av dem. Kvar sitter jag med mina fördomar. Jag lyssnar på en glad chaufför som berättar att det är kul att kunna hjälpa andra. Inte har de råd med bilar och de måste komma iväg till närmsta by för att kunna söka arbete eller vad de nu hade för ärende. Om ”vi” inte hade stannat, så hade dessa två killar riskerat att få sitta där hela dagen innan någon annan erbjudit lift. I värsta fall hade de fått vända och gå igen.
Endast fyrhjulsdrivna fordon
Med detta sedelärande uppvaknande påbörjar vi nedstigningen från berget, även på returen med lock för öronen. Det är så brant att endast fyrhjulsdrivna fordon får köra på dessa vägar.
På flera ställen finns det akutavfarter som den som händelsevis förstör bilens bromssystem kan använda. Dessa slipper vi tack och lov besöka och vi anlöper Muscat och The Chedi för en sista natt där innan det är dags att åka tillbaka hem.
Resan till Oman var rolig, annorlunda och, hotellen undantagna, skönt flärdfri. Jag kan mycket väl tänka mig att resa tillbaka, både för att uppleva den genuina kulturen, men också för att upptäcka fler av deras fantastiska hotell och fina stränder.
Det får dock bli en annan gång och inte heller har jag utrymme att berätta historien om när chauffören försov sig till hämtningen klockan halv tre morgonen, vilket gjorde att jag nätt och jämnt hann med planet från Oman till Europa.
Assalamu alaikum!
Här har vi samlat samtliga artiklar om Oman.
För mer information om The Chedi och om Alila Jabal Akhdar.
Foto: Matz Thomassen
